0

valla away!

Dagen spenderades med mina gamla barndomsgamar Oskar och Joakim. Efter en evig väntan på stadium där Ogge fick fråga personalen i ärenden som rörde mina behov av en stegräknare kom äntligen Jocke. Vi trodde han var typ 25 år och kände oss lite små bredvid hans 300 kg muskler. Sen gick vi en bra stadsvandring, vinkade åt morsan å farsan som satt på hamlet, å drog iväg till Valla för att lira minigolf. Ogge höll sig med stadiga treor, jag spelade ojämt med tvåor och 6or och ÅTTOR, medans jocksson höll sig på stabila tvåor. Alltså en självklar vinnare, 15 poäng under mig. Oskar började nästan gråta över besvikelsen att Jocke vann, men var ändå glad att slå mig.
Framför oss hade vi en proper man som lirade med sina två bebisar (barn). Dom sprang iväg innan han var färdig på banorna, och vi följde hans spel noga. Som på bana 15 tex när pappan i fråga dunkar på en kankse 10 slag och sen nästan LÄGGER bollen i hålet, så skriker bebisarna (barnen) HUR MÅNGE SLEAG PAPPA!? ..ehm....FYYYREEEE! svarar han lögnaktigt och jag och Ogge bryter ihop av garv. Mannen verkade märka det till viss del och log generat medan vi skrattade på.
Annars var det inte så mkt incidenter. Den här banan kan jag läsa av direkt, sa jocke och slog utanför banan. Oskar kastar iväg klubban, ARGT men lugnt, samt kastar in bollen i en blomrabatt efter att Jocke slagit en spik osv.

Därefter tittade vi på de fina djuren i valla, undrade vad fa-an vi höll på med och småsprang tillbaka till bilen. Nu är jag så trött, sa oskar. Sen tittade vi på film, jocke bjöd på cola och oskar hängde på msn. (cool kille). Sen blev oskar trött så vi åkte hem. Nu ska jag se på Rädda Willy. Sjukt bra film.




Ogge i baksätet




Jocksson på väg att avfärda "slaget som gick utanför"




Mitt vredesutbrott efter den tunga förlusten

Kommentera här: