dag 05 - vad är kärlek?
Men jag vet- För mig är svaret enkelt.
Kärlek är att vilja.
Jag har själv tillhört "gruppen" människor som inte kan, som tycker att det svenska språket innehåller för få ord för att förklara. Men så en dag, mitt i min "ja" och "nej" lista i frågan om man verkligen skulle stanna kvar så vände jag på det. Läste överhängande många "nej" och tänkte; jag ska inte stanna, jag ska vilja stanna. Och efter detta har det varit så enkelt. Alla val jag någonsin gjort med andra människor inblandande har handlat om just det lilla enkla ordet. Ett så enkelt ord att man inte ens kan stava det fel.
Jag åker hem till min syster varje onsdag, bara för att jag Vill träffa henne. Jag är rak och ärlig mot folk jag bryr mig om, för jag Vill att de ska veta vad jag tycker. Jag åker alla milen till Göteborg för att jag Vill träffa min äldsta syster och hennes familj. Jag kryper närmare en kompis för att jag Vill trösta henne. Jag hälsar på mina föräldrar för att jag Vill träffa dem. Jag är tillsammans med min pojkvän för att jag Vill det. Inte för att jag ska, inte för att jag måste. Aldrig någonsin. När man vet vad man vill så släpper alla spärrar. Och jag tycker det är viktigt att man känner efter vad man vill.
Men så ibland vet man inte alls vad man vill. Varför känner man så? Betyder det att jag inte älskar längre? Så behöver det absolut inte vara. Man kanske inte vet vad man vill just därför att man inte vet vad som är bra för en själv. Och detta kan ju givetvis vändas till någonting negativt. Att man gör sig själv illa hos människor bara för att man inte vet vad man förtjänar, vad som är bra för en och vad man vill.
Men jag vet, jag vet att jag aldrig någonsin igen ska göra mig illa och ledsen genom att göra saker mot andra som jag inte vill. Det är inte kärlek. Det är ren ondska. Ondska mot sig själv, ondska mot parten mittemot.
Givetvis är kärlek allt det där andra också, tryggheten och lojaliteten. Allt som man skriver i sina kärleksbrev. Men fick jag bara en endaste chans, en möjlighet att beskriva, med ett ord. Då väljer jag viljan.
Men jag tycker ändå att kärlek är ett väldigt stort begrepp. För det är det. Jag vill fortfarande vara med bland de som inte vet hur man ska förklara.
Jag står i en solnedgång i västra sverige. Semestertid och landet är i undantagstillstånd. Jag blickar ut över havet som böjer sig vid horisonten. En himmel skiftar i rosa och klippor värmer mina fötter, trots att kvällen är här. Mina ögon vet inte var någonstans de ska blicka, för allting är så oändligt vackert. Solnedgången är perfekt. Tungan hittar inte musklerna för att ge uttryck alls åt det som mina ögon vittnar. Varenda cell i kroppen arbetar för att definiera kärleken till naturen, till världen, till havet, till livet. Men det går inte, det är för stort. Så jag knyter mina fingrar lite hårdare kring hans hand. Bara för att finna stöd, för att han ska hjälpa mig med ordet. Jag tittar upp och ser hans ögon lika fast vid havets böjda linje långt borta, och sen möter hans blick min. Då vet jag igen. Vad kärlek är. Att vilja uppleva allt vackert med honom. Det är kärlek för mig.
skriven
Gud... jag är helt tagen av dina ord. jag tror du just beskrev kärlek för mig också, hur kärlek är och borde vara. Att det inte är kärlek jag känner när jag inte kan lämna förhållandet för att jag är rädd för att vara ensam - det är inte kärlek. Kärlek borde vara att jag stannat kvar så länge för att jag hade Velat.
Nu blev jag lite ledsen, ta det som ett positivt tecken - du berör!
skulle älska att diskutera ämnen mellan himmel och jord med dig, på msn typ?