internationella kvinnodagen
Idag är det 8e mars, således internationella kvinnodagen. Vid påpekande på jobbet fick jag i vanlig ordning svaret "när ska vi män få en egen dag då?" och jag kunde snabbt meddela att 19 november är deras dag. Sen fick jag höra en hysteriskt rolig kommentar från någons facebookflöde med texten "glöm inte att tacka era fruar på internationella kvinnodagen för att de städat så fint och lagat god mat"
Ja ni hör ju. Det är hela tiden med glimten i ögat, men det är också hela tiden!
Jag har fått förklarat för mig att jag är helt galen som är feminist, att de gått för långt. De vinner väl ingen kamp när de rakar skallen eller sparar ut håret under armarna. Att det är för mycket hela tiden, att det alltid ska visas bröst. "precis som på den där jävla pridefestivalen, det blir för mycket"
Grejen är den att det är inte upp till er att bestämma hur någon annan vill vara!
Jjag vet vilken kamp det är att vara kvinna, och då lever jag ändå i ett samhälle som är mer jämställt än någonsin. Trots att det blåser bruna kalla vindar. Trots att det är långt kvar. Jag var inte med under revolten, men jag är här nu.
Jag har blivit lilla gummad, jag har blivit tafsad på utan att någon ingriper, jag har fått lyssna på försvar mot förövaren och ifrågasättandet av min historia när jag som femtonåring blev uthängd och ofredad.
Jag har lyssnat på byggbodssnacket, jag har träffat och träffar fortfarande män som aldrig lagat mat, tvättat, varit föräldralediga.
Jag är för allas lika rättigheter. Feminismen har absolut inte gått för långt.
Något som dessutom har gått för långt är alla vita kränkta män som tar sig rättigheter i det här samhället att behandla kvinnor som skit. Som jobbar i höga positioner och tjänar mer än deras kvinnliga kollegor, som köper sex, som tafsar och kletar, som skyller på invandrare, som hatar homosexuella, som skämtar på kvinnors bekostnad, som aldrig tar föräldraledighet, som ifrågasätter om feminismen behövs. Varför skrämmer det er så mycket att vi ska vara likställda?
För bara någon månad sen cirkulerade ett klipp på ett par revolutionerande trosor på facebook som man inte kunde "sa sig innanför". Det var alltså underkläder för tjejer att bära för att vara säkra på att en man inte skulle kunna våldta henne. Det finns alltså på riktigt företag som framställer den här produkten, men VAR FINNS UTBILDNINGEN FÖR UNGA MÄN? Vem lär dem vad som är rätt och fel, inte i den populära dataspelsvärlden, filmvärlden, eller musiken iallafall. Inte i machokulturen i omklädningsrummet, inte på de mansdominerande arbetsplatserna.
Ja ni hör ju. Det är hela tiden med glimten i ögat, men det är också hela tiden!
Jag har fått förklarat för mig att jag är helt galen som är feminist, att de gått för långt. De vinner väl ingen kamp när de rakar skallen eller sparar ut håret under armarna. Att det är för mycket hela tiden, att det alltid ska visas bröst. "precis som på den där jävla pridefestivalen, det blir för mycket"
Grejen är den att det är inte upp till er att bestämma hur någon annan vill vara!
Jjag vet vilken kamp det är att vara kvinna, och då lever jag ändå i ett samhälle som är mer jämställt än någonsin. Trots att det blåser bruna kalla vindar. Trots att det är långt kvar. Jag var inte med under revolten, men jag är här nu.
Jag har blivit lilla gummad, jag har blivit tafsad på utan att någon ingriper, jag har fått lyssna på försvar mot förövaren och ifrågasättandet av min historia när jag som femtonåring blev uthängd och ofredad.
Jag har lyssnat på byggbodssnacket, jag har träffat och träffar fortfarande män som aldrig lagat mat, tvättat, varit föräldralediga.
Jag är för allas lika rättigheter. Feminismen har absolut inte gått för långt.
Något som dessutom har gått för långt är alla vita kränkta män som tar sig rättigheter i det här samhället att behandla kvinnor som skit. Som jobbar i höga positioner och tjänar mer än deras kvinnliga kollegor, som köper sex, som tafsar och kletar, som skyller på invandrare, som hatar homosexuella, som skämtar på kvinnors bekostnad, som aldrig tar föräldraledighet, som ifrågasätter om feminismen behövs. Varför skrämmer det er så mycket att vi ska vara likställda?
För bara någon månad sen cirkulerade ett klipp på ett par revolutionerande trosor på facebook som man inte kunde "sa sig innanför". Det var alltså underkläder för tjejer att bära för att vara säkra på att en man inte skulle kunna våldta henne. Det finns alltså på riktigt företag som framställer den här produkten, men VAR FINNS UTBILDNINGEN FÖR UNGA MÄN? Vem lär dem vad som är rätt och fel, inte i den populära dataspelsvärlden, filmvärlden, eller musiken iallafall. Inte i machokulturen i omklädningsrummet, inte på de mansdominerande arbetsplatserna.
Men så finns alla ni andra därute. Ni som brinner för varandras lika rättigheter, kvinna som man. Mina kill och - tjejkompisar som varje dag, medvetet och omedvetet är där och säger ifrån. Som vågar svara på glåpiga inlägg på facebook. Som inte behandlar någon olika, som inte berömmer tjejer för att de påminner om killar, som inte nedvärderar killar för att de kör som en kärring. De som tror på förändring, de som inte hånar feminismen, de som inte gör en stor grej av föräldraledigheten 50/50 för att det är helt naturligt. Ni som istället för att dela ut "men durå" argument, och istället ifrågasätter och informerar, lär ut.
Jag älskar alla er så obeskrivligt mycket.
Fortsätt ta plats, forstätt inspirera, forstätt håll varandra om ryggen!
Jag älskar alla er så obeskrivligt mycket.
Fortsätt ta plats, forstätt inspirera, forstätt håll varandra om ryggen!