0

vad vore jag, utan dina andetag?

det är höst på min planet. och det känns som om jag har ett litet privat jävla moln över mig som följer mig vart jag än går. jag ses som söt och cool och kan prata om allt med mitt gäng, men menar aldrig nåt, och i hemlighet har jag svurit att bli den första av oss att sticka härifrån.
jag hatar jag hatar jag hatar allting som händer. kan man hata något så mycket?
jag saknar den där varma sommarförmiddagen när vi drack saft tillsammans på balkongen, och för första gången kändes allting på riktigt. jag behöver dig idag. för vad vore jag, utan dina andetag? älskling.