Ett brev
Världen brinner. Kamala blev äntligen ett alternativ till demokraterna, jag önskar du hade fått uppleva det. Kanske får vi den första kvinnliga presidenten i november. Vad hade du tänkt om det, du som alltid stått upp för jämlikhet och kvinnlig rätt.
Lidandet i Gaza är värre än nånsin. Jag önskar vi kunde kräva eld upphör, men vi stampar. Tänk om du jag och Åke kunde få sitta en hel eftermiddag igen och prata om det. Jag minns att jag kände stolthet när Åke uppmuntrade mitt medlemskap i svenska freds.
Vem hade jag varit utan er?
Edda fyller år nästa vecka. Ett kalas du missar, du missade många av hennes. Du var riskgrupp och vi hade pandemi. Det är ett konstigt liv hon levt hittills.
Idag fick jag veta att de ska lägga ner hennes förskola. Vad ska hon tänka om världen när hon blir stor? Tror du hon blir stark som jag?
Tove har det så bra i skolan. Hon har blivit så modig och mogen. Hon pratar mycket om dig och säger att hon önskat att du inte dog. Jag håller med henne. Jag önskar också att du inte dog. "Jag ville aldrig att morfar skulle dö" säger hon. "Ibland låtsas
jag ha kul men jag är ledsen för jag saknar morfar". Jag vet precis vad hon menar. Hon är klok. Du skulle vara stolt.
Hemma är dina kollegor och murar på huset. De pratar gott om dig. Skrattade åt att du skulle köpa en stereo med ekvalizzer för en travvinst på 90talet. Sa att VI VAR MED NÄR DU FÖDDES för då var ni i T1 ihop. De pratar om dig med värme. Säger att vi är
lika, och det gör mig glad. Jag vill vara lik dig.
Hade så önskat att du kunde komma förbi och kolla på deras jobb, ta en kaffe med dem, kanske kunde du fått vara med och blanda lite bruk. De sa att du hade älskat att vara här, och jag håller med. Du hade älskat det. Och jag hade älskat det. Det är många
saker jag undrar över som jag vet att du hade haft svaret på.
Nu är det höst och jag minns dig. Jag minns dig jag minns dig jag minns dig. I alla årstider. Jag har börjat spela pingis och jag minns våra stunder ihop när jag spelade som barn. När du välte poängboarden. Din mazarin och kaffe på läktaren. Vårt kassa
lokalsinne.
Jag saknar dig. Du är överallt och ändå kan jag inte känna dina händer nånstans.
Fortfarande vill jag inte förstå att du är död. Men du är död. Och jag vet att jag måste leva ändå. Önskar du kunde berätta hur man gör.
Hur lever jag ett liv utan dig pappa, snälla ge mig ett svar.
Kram din minsta lilla Britta