det som gör att loven är så bra är att man aldrig behöver ha den där ensam-känslan. den där ingen-bryr-sig-känslan. det tycker jag är bra. jag älskar när personer faktiskt fyller min tid med någonting. när jag vet att jag är någon, och jag älskar när jag slipper låtsas skratta. känns som att allting är på låtsas hela tiden. men det är något speciellt med loven. allting blir så fullständigt. aldrig låtsas jag. aldrig behöver jag anstränga mig för att man ska prata med mig. det är så avlappnat. jag vill alltid ha lov. jag hatar skolan. jag hatar att där är jag inte någon.