Varje natt när barnen ligger i min famn tänker jag på hur min pappa låg exakt likadant i min famn när han dog. Hur jag tröstade och klappade som att han var mitt barn. Smekte honom över pannan och sa såja, allt blir bra. Och en tår kom och ett litet kvidande
och sen dog han bara.
Och när barnen blir tunga i min famn är det allt jag tänker på. Hur han dog precis så precis där.