4 månader
Nu har det gått fyra månader. Jag känner den där sista handtryckningen och hör det sista andetaget omvh säger till mig själv, han kunde inte dött finare.
Eller säger man så? Dö fint.
Och ändå tycker jag inte att något med detta är fint. För världen är fulare utan dig. Om ett år eller tio kanske jag kan trösta mig vid den där tanken, att du dog fint. Men allt jag tänker på nu är alla dagar vi missar. Fars dag snart. orkar inte ens kommentera det fenomenet. Mer än att pappan till mina egna barn är helt otrolig just nu.