eller?
Fan det är inge kul att blogga längre. Ska jag sluta?
verkligen typiskt
Typiskt.
Idag hade jag tänkt å sola mig lite granna på förmiddagen och kanske ta ett döpp. Först skulle jag bara gå ut å gå. Så jag gick en timme eller så. Sen handlade jag lite färska svenska (!) jordgubbar till moderatpriser innan jag for hem och svidade om. Jag var helt genomsvett eftersom solen bränt mig så dant i nacken osv.
Väl hemma tornade de mörka molnen upp sig.
Så nu sitter jag här i min lilla sommarklänning och tittar ut på det allt mörkare landskapet. Järnspikar alltså. Får sola hemma hos morsan imorn istället.
Idag hade jag tänkt å sola mig lite granna på förmiddagen och kanske ta ett döpp. Först skulle jag bara gå ut å gå. Så jag gick en timme eller så. Sen handlade jag lite färska svenska (!) jordgubbar till moderatpriser innan jag for hem och svidade om. Jag var helt genomsvett eftersom solen bränt mig så dant i nacken osv.
Väl hemma tornade de mörka molnen upp sig.
Så nu sitter jag här i min lilla sommarklänning och tittar ut på det allt mörkare landskapet. Järnspikar alltså. Får sola hemma hos morsan imorn istället.
hittade en lista.
1. Vad är dina senaste tre musikupptäckter?
Egentligen inte speciellt nya, men de har fått nytt liv i mina öron
1. Joel Alme. Herregud.
2. Markus Krunegård. Hur har jag kunnat missa honom såhär mycket?
3. She & Him. Zooey Deschanels lilla musikfenomen.
2. Tre av dina allra bästa egenskaper som du är stolt över?
Klok, flexibel, rolig
3. Bästa GB-glassen genom tiderna?
Magnus Frosseri. En av de sju dödssynderna, med vit choklad utanpå och chokladglass inuti
4. Om du yrkesmässigt skulle göra något helt annat än du gör idag, vad skulle det vara?
Då tror jag att jag skulle vilja vara lärare. Eller psykolog.
5. Behöver man verkligen jobba heltid? Och om man gör det, hur ska man hinna/orka med sig själv, sin familj, sitt hem, sina vänner, fixa städa pyssla umgås läsa böcker?
Ja, jag tycker att man behöver jobba heltid. Att hinna/orka med resten är ett påhittat uttryck. Livet handlar om prioriteringar. Har man svårt att få ihop saker och ting får man väl kombinera flera saker, tex träna med en vän. Två flugor i en smäll. Städa och "pyssla", pyssla tillsammans med familjen. Ta egendagar när man behöver det, läs innan du somnar. Med ett heltidsarbete vinner man dessutom så mycket socialt.
6. En egenskap hos andra du har svårt för?
Osäkerheten hos folk som inte kan ta egna beslut. Och folk som ljuger.
7. Tipsa om din bästa vardagssnabbrätt som alltid funkar, som är god och bra och går svinsnabbt?
Pestopasta.
Koka upp pasta, stek purjulök, häll på grädde och creme fraiche smaksatt tomat och basilika. Koka upp. Häll av pastan. Häll i pastan i såsen, släng över en burk pesto, rör i kräftstjärtar och räkor i lake, pynta med körsbärstomater och sockerärtor.
8. En kändis du är lik på något vis?
Jag tycker ingen alls. När jag poserar och ser lite smal ut på vissa bilder (tex på lunarstormstiden) så fick jag höra att jag var lik Kirsten Dunst.
9. Du får en halv miljon kronor – vad gör du?
En halv miljon skulle nog innebära resa, långledigt och insatspengar till hus. Sen skulle mina syskonbarn få en summa.
10. Vad önskar du att du var bättre på?
Mitt arbete, att gå ner i vikt, umgås
11. Vad är det snyggaste med dig?
Ögon och underarmar
Egentligen inte speciellt nya, men de har fått nytt liv i mina öron
1. Joel Alme. Herregud.
2. Markus Krunegård. Hur har jag kunnat missa honom såhär mycket?
3. She & Him. Zooey Deschanels lilla musikfenomen.
2. Tre av dina allra bästa egenskaper som du är stolt över?
Klok, flexibel, rolig
3. Bästa GB-glassen genom tiderna?
Magnus Frosseri. En av de sju dödssynderna, med vit choklad utanpå och chokladglass inuti
4. Om du yrkesmässigt skulle göra något helt annat än du gör idag, vad skulle det vara?
Då tror jag att jag skulle vilja vara lärare. Eller psykolog.
5. Behöver man verkligen jobba heltid? Och om man gör det, hur ska man hinna/orka med sig själv, sin familj, sitt hem, sina vänner, fixa städa pyssla umgås läsa böcker?
Ja, jag tycker att man behöver jobba heltid. Att hinna/orka med resten är ett påhittat uttryck. Livet handlar om prioriteringar. Har man svårt att få ihop saker och ting får man väl kombinera flera saker, tex träna med en vän. Två flugor i en smäll. Städa och "pyssla", pyssla tillsammans med familjen. Ta egendagar när man behöver det, läs innan du somnar. Med ett heltidsarbete vinner man dessutom så mycket socialt.
6. En egenskap hos andra du har svårt för?
Osäkerheten hos folk som inte kan ta egna beslut. Och folk som ljuger.
7. Tipsa om din bästa vardagssnabbrätt som alltid funkar, som är god och bra och går svinsnabbt?
Pestopasta.
Koka upp pasta, stek purjulök, häll på grädde och creme fraiche smaksatt tomat och basilika. Koka upp. Häll av pastan. Häll i pastan i såsen, släng över en burk pesto, rör i kräftstjärtar och räkor i lake, pynta med körsbärstomater och sockerärtor.
8. En kändis du är lik på något vis?
Jag tycker ingen alls. När jag poserar och ser lite smal ut på vissa bilder (tex på lunarstormstiden) så fick jag höra att jag var lik Kirsten Dunst.
9. Du får en halv miljon kronor – vad gör du?
En halv miljon skulle nog innebära resa, långledigt och insatspengar till hus. Sen skulle mina syskonbarn få en summa.
10. Vad önskar du att du var bättre på?
Mitt arbete, att gå ner i vikt, umgås
11. Vad är det snyggaste med dig?
Ögon och underarmar
mysigaste fredagen
Igår var en bra dag. Jag och Lellemannen kämpade på uppe på våran vind, sen åkte vi hem till tranås igen och så skyndade jag till systemet och hämtade ut mitt vin från kentlanseringen. Vågar inte smaka än dock.
Så for jag och stormen in på hemköp, köpte sexton körvar som stormen garanterade att han skulle orka, vidare ut till stugan och BANG. Lugnet slog emot oss som en slägga. Det är så himla härligt därute. Vattnet var jättevarmt så vi badade lite, grillade på 8 körvar, fick slänga två, frysa in resten (!). Sen åt vi smällt glass, tittade på solnedgången och lyssnade på turistens klagan.
Himmelskt.
Sen så åkte vi hem i lagom tid, jag fick köra eftersom jag unnade stormen en öl. Hann inte mer än lägga mig i soffan så somnade jag som en stock. Stackars storrrmen. Inte kul sällskap han skaffat sig minsann. Men jag var rolig innan.
Idag vill jag sola. Det är molning. Damn yoou sun!
Så for jag och stormen in på hemköp, köpte sexton körvar som stormen garanterade att han skulle orka, vidare ut till stugan och BANG. Lugnet slog emot oss som en slägga. Det är så himla härligt därute. Vattnet var jättevarmt så vi badade lite, grillade på 8 körvar, fick slänga två, frysa in resten (!). Sen åt vi smällt glass, tittade på solnedgången och lyssnade på turistens klagan.
Himmelskt.
Sen så åkte vi hem i lagom tid, jag fick köra eftersom jag unnade stormen en öl. Hann inte mer än lägga mig i soffan så somnade jag som en stock. Stackars storrrmen. Inte kul sällskap han skaffat sig minsann. Men jag var rolig innan.
Idag vill jag sola. Det är molning. Damn yoou sun!
jag och min lilla bok
Igår tänkte jag skriva lite på min bok igen förresten. Jag har ju bara kommit två kapitel som jag skrev ihop en ensam kväll i palatset å så innan. Jag läste alltså till och börja med igenom mina två skrivna kapitel som jag alltid gör ca två månader efter att jag printat ner de. I vanliga fall brukar jag tänka att, satan i gatan va dåligt! Sen slänger jag allt i datorns virtuella papperskorg som finns så lättillgängligt.
Men den här gången var jag nöjd. Väldigt nöjd. Så jag skrev ner fyra nya ord. "bra start konstanterade jag"
Ja den blir nog rolig den här boken. Jag ska försöka ta mig massor tid i sommar nu när vi ska va hemma hela semestern och bara skriva.
Det jag ville ha sagt egentligen var ju dock att fyra ord är ju inte så mkt att åstadkomma under en kväll. MEN imorn ska jag hämta ut mitt nya Kent-vin, och förhoppningsvis mitt nya Kent-mobil-skal och med lite vin bubbel i magen och ett fint skal att titta på borde motivationen infinna sig.
DET TROR JAG DET.
Men den här gången var jag nöjd. Väldigt nöjd. Så jag skrev ner fyra nya ord. "bra start konstanterade jag"
Ja den blir nog rolig den här boken. Jag ska försöka ta mig massor tid i sommar nu när vi ska va hemma hela semestern och bara skriva.
Det jag ville ha sagt egentligen var ju dock att fyra ord är ju inte så mkt att åstadkomma under en kväll. MEN imorn ska jag hämta ut mitt nya Kent-vin, och förhoppningsvis mitt nya Kent-mobil-skal och med lite vin bubbel i magen och ett fint skal att titta på borde motivationen infinna sig.
DET TROR JAG DET.
stackars mig.
Vet ni något som är riktigt tråkigt?
Att jag aldrig kan unna mig glass på sommaren när jag kommer hem från jobbet bara för jag måste träna.
Likadant varje jävla år. Och ändå försätter jag mig i den här situationen år efter år. Så tråkigt är det.
Nu väntar jag helt enkelt på att det ska bli liiiite svalare ute å sen får ja väl gå ut å jogga igen. Njut ni andra som aldrig blir tjocka.
/bitter och fet.
Att jag aldrig kan unna mig glass på sommaren när jag kommer hem från jobbet bara för jag måste träna.
Likadant varje jävla år. Och ändå försätter jag mig i den här situationen år efter år. Så tråkigt är det.
Nu väntar jag helt enkelt på att det ska bli liiiite svalare ute å sen får ja väl gå ut å jogga igen. Njut ni andra som aldrig blir tjocka.
/bitter och fet.
bland svett och böcker
Fifan idag har det varit varmt minsann. När jag åkte hem vid fyra hade jag en stor tjock rand av svett som gått genom tröjan på hela magen (valken under pattera). Jösses alltså.
På kvällen nu har Emma och jag varit på Lovas första fotbollsträning. Det var kult. Sen fick jag dock en liten försmak på vad gräs-pollen-säsongen har att erbjuda. Fick dra på mig solglasögon och en god min bara. Nu tycker jag lite synd om mig själv. Det får man ju.
Nu ska jag nog krypa ner i sängen och börja läsa Harry Potter igen. Tror jag. Stormen tycker jag är lite fanatisk. Ja fattar inget. Fanatisk? Jag? nänä.
MEN de kan bli att ja börjar på en helt ny annars. Lina lånade ju ut en av Siri Hustveldt (?! STAVNING) till mig Förra sommaren, så den kanske man skulle börja med lagom till denna. Om inte annat för att bli inspirerad av nåt annat än fantasy inför min egna bok. Vi säger la så. Äter upp sista biten av min cupcake tårta på det tror jag, och skjuter på löpningen tills imorn pga solsting och pollen. Hej så länge.
På kvällen nu har Emma och jag varit på Lovas första fotbollsträning. Det var kult. Sen fick jag dock en liten försmak på vad gräs-pollen-säsongen har att erbjuda. Fick dra på mig solglasögon och en god min bara. Nu tycker jag lite synd om mig själv. Det får man ju.
Nu ska jag nog krypa ner i sängen och börja läsa Harry Potter igen. Tror jag. Stormen tycker jag är lite fanatisk. Ja fattar inget. Fanatisk? Jag? nänä.
MEN de kan bli att ja börjar på en helt ny annars. Lina lånade ju ut en av Siri Hustveldt (?! STAVNING) till mig Förra sommaren, så den kanske man skulle börja med lagom till denna. Om inte annat för att bli inspirerad av nåt annat än fantasy inför min egna bok. Vi säger la så. Äter upp sista biten av min cupcake tårta på det tror jag, och skjuter på löpningen tills imorn pga solsting och pollen. Hej så länge.
min älskade
De här månaderna är de allra finaste på året. När träden blommat ut och strumpbyxor byts ut mot bara ben och barfotafötter i tygskor.
Det var just precis under den här tiden som jag träffade min stora kärlek. För tre år sen. Jag gick utan jacka och det var varmt hela kvällen.
Tänk att det var så länge sen och fortfarande kan jag inte minnas en endaste dag som jag önskat mig något annat, som vi bråkat, eller gjort varandra ledsna på något annat vis.
De här dagarna i slutet av maj, de väcker så mycket känslor i mig att jag blir alldeles till mig.
tack för att du fortfarande vill dela alla roliga, tråkiga, långa, otåliga, regniga, kalla och varma dagar med mig.
min stora kärlek. i Juli firar vi tre år på riktigt.
Det var just precis under den här tiden som jag träffade min stora kärlek. För tre år sen. Jag gick utan jacka och det var varmt hela kvällen.
Tänk att det var så länge sen och fortfarande kan jag inte minnas en endaste dag som jag önskat mig något annat, som vi bråkat, eller gjort varandra ledsna på något annat vis.
De här dagarna i slutet av maj, de väcker så mycket känslor i mig att jag blir alldeles till mig.
tack för att du fortfarande vill dela alla roliga, tråkiga, långa, otåliga, regniga, kalla och varma dagar med mig.
min stora kärlek. i Juli firar vi tre år på riktigt.
myskvällen a la britta
Ja, igår var ju den stora fotbollsdagen. Det var väldigt spännande. Det tyckte iallafall Stormakarln. Jag råkade tyvärr somna i 80e minuten och därefter hände allting som hörde en final till. Det missades straff, det gjordes två mål på fem minuter och det blev förlängning som inte heller resulterade i att matchen avgjordes. Jag vaknade igen i slutet av förlängningen och fick se straffarna. Fattar du hur coolt det här är britta? skrek stormen flåsande. Jag fattade. Fast det kändes ju lite orättvist, tyckte jag som inte är så intresserad av fotboll egentligen. Att det ska avgöras på straffar alltså.
Sen tittade vi på alla glada som fick bära pokalen, och så somnade jag igen. Jag sover en del jag.
Sen tittade vi på alla glada som fick bära pokalen, och så somnade jag igen. Jag sover en del jag.
långa helgen är så göttigt
igår lagade jag trerätters här hemma i palatset. Det smakade bra, och det gjorde lite vin med verkade det som. Det tyckte vi nog allesammans, jag och bruttorna. Så gick vi en sväng till babar och lyssnade på ett bra band och sådära. Kult!
Jag och storken har laddat ner ett så himla kult spel med till våra häftiga iphonetelefoner. Man ska gissa märken. Vi låg i sängen i säkert en timme imorse och gissade märken, samt la upp strategier för att inte slösa våra ledtrådar osv. Vem behöver umgår på riktigt när man har en iphone liksom?
Idag har jag hängt lite hemma hos emma med. Vi spelade Mario Cart. Du är ju inte så duktig du, britta, sa lova. Så dansades det loss till diverse Michael Jacksson låtar innan jag for hem. Så sov ja lite å nu laddar vi för en köttabit å sådära här i palatset. Det är ju fötböllsfinalé!
Så får vi se om det är lika kult att se Chelsea på tv som på riktigt. Som chefen sa när ja fråga om han skulle se matchen i helgen. "hellre dör jag". Det var ett anmärkningsvärt svar. Galen.
Nu blir det en godisbit innan maten. Heppåre
Jag och storken har laddat ner ett så himla kult spel med till våra häftiga iphonetelefoner. Man ska gissa märken. Vi låg i sängen i säkert en timme imorse och gissade märken, samt la upp strategier för att inte slösa våra ledtrådar osv. Vem behöver umgår på riktigt när man har en iphone liksom?
Idag har jag hängt lite hemma hos emma med. Vi spelade Mario Cart. Du är ju inte så duktig du, britta, sa lova. Så dansades det loss till diverse Michael Jacksson låtar innan jag for hem. Så sov ja lite å nu laddar vi för en köttabit å sådära här i palatset. Det är ju fötböllsfinalé!
Så får vi se om det är lika kult att se Chelsea på tv som på riktigt. Som chefen sa när ja fråga om han skulle se matchen i helgen. "hellre dör jag". Det var ett anmärkningsvärt svar. Galen.
Nu blir det en godisbit innan maten. Heppåre
ledig torsdag!
Hej. Idag är det röd dag. SÅ jag och stormadjuret drar la till Kolmården. Tre år senare ska det fa-an gå.
Nu har vi nämligen blivit stoppade av regn vid alla tappra försök. Sämsta försöket var ju garanterat när vi hade vår första dejt för i dagarna exakt tre år sedan. Det regnade så mycket att vi inte såg vägen. Vi höll god min till Linköping, sen slog det oss att djuren nog inte vill ut i regn. Och inte vi heller. Så vi vände.
Såå idag blir revanchens dag. Heja heja.
Igår åt vi tapas förresten. Egen-tapas då givetvis eftersom vi är väldigt bleka i den riktiga tapaskulturen. Det var jättegodt. Jag åt massvis med mat. Eller plockmat. När vi hade dukat upp så insåg vi dock hur litet soffbord vi faktiskt har.
Nu har vi nämligen blivit stoppade av regn vid alla tappra försök. Sämsta försöket var ju garanterat när vi hade vår första dejt för i dagarna exakt tre år sedan. Det regnade så mycket att vi inte såg vägen. Vi höll god min till Linköping, sen slog det oss att djuren nog inte vill ut i regn. Och inte vi heller. Så vi vände.
Såå idag blir revanchens dag. Heja heja.
Igår åt vi tapas förresten. Egen-tapas då givetvis eftersom vi är väldigt bleka i den riktiga tapaskulturen. Det var jättegodt. Jag åt massvis med mat. Eller plockmat. När vi hade dukat upp så insåg vi dock hur litet soffbord vi faktiskt har.
Allt fick inte ritkigt plats så lite godheter fick lämnas i köket. Vi har ett kök.
om att växa upp
Att vara jag har egentligen aldrig varit speciellt svårt. Ändå har jag alltid intalat mig det, under så många år.
Jag förstår nu att det är såhär. Jag är jag.
När jag tänker tillbaka minns jag de flesta av de gånger som jag hatat att vara jag mer än någonting annat.
Jag har hatat att jag varit tjej, att jag varit tjock, att jag varit ful och att jag varit blyg.
När jag var nio år hade jag bara killkompisar. Vi spelade bandy utanför mitt hus, ja och alla killarna.
Sen cyklade vi på varsin liten bmx cykel i motorcrossbanan i skogen, och på kvällarna lekte vi kurragömma. Sommarloven var magiska. Vi gjorde om gatan utanför till motorväg där man fick cykla precis hur snabbt man ville när vi var poliser och tjuvar. Solen värmde våra barfotafötter. Mammorna bjöd på saft och vi hade sandkorn under naglarna.
Men så en dag satt en lapp i korridoren på vårat lågstadie. Det skulle annordnas skolhockey. Hockey för pojkar vid en ålder av nio år.
Och där, just i det ögonblicket, blev jag ensam. Jag minns känslan så väl, för plötsligt gjorde sig livet påmint och självklart. Jag är inte som dom. Jag är ingen kille och jag kommer aldrig få spela hockey med dom. Jag hatade att vara jag så oerhört mycket. Jag hatade att vara tjej. Jag hatade så mycket att jag slutade spela bandy. För plötsligt var allihopa tre nivåer duktigare, de kunde andra regler, de ville spela en helt annan sport än jag var van vid. Jag blev ovan och obekväm. Rädd för hur enkelt det är att mista det man tycker om mest.
Mina bästa kompisar började hockeyhögstadie och jag blev kvinna. Jag blev pubertal och fet. Min jeansjacka jag köpte inför skolstarten passade egentligen inte en endaste gång, jag kunde inte sova på mage längre för ut från min kropp växte ömmande bröst. Jag insåg redan första dagen att jag var tvungen att anpassa mig, bli en av tjejerna. Vara kvinna. hela min kropp skrek ju och visade att det var dags.
Så jag blev kvinna. Jag hade tajta jeans och åtsittande tshirtar och mascara. Jag plattade håret och tuggade tuggummi. Jag trodde jag blev vuxen så snabbt. Jag drack sprit och träffade killar. Sög in magen och sträckte på halsen. Jag var obekväm och min mage hängde över mina tajta jeans men jag såg iallafall ut som man skulle. Hur dåligt jag än mådde över den där förbaskade magen och de där tajta jeansen.
Sen lärde jag mig att acceptera att jag blev mullig. För det var jag, är jag.
Allting gick så fort, och jag hatade att kläderna växte ur så snabbt. Att jag fick höfter och bröst och en stor rumpa. Jag kände mig som en ladugård till storleken, och ingen annan var ju som jag!
Jag undvek speglar och överlevde på det klassiska "jag kan skratta på min egen bekostnad" tricket.
Idag går jag bara klädd i klänning.
När jag var sexton år började jag gymnasiet. Jag gick på byggprogrammet och hade inga kompisar. I klassrummet kallade dom mig för Britta fitta precis tillräckligt högt för att jag skulle höra, och tillräckligt lågt för att läraren skulle kunna låtstas som hon inte hörde. Jag hatade det. Jag hatade allihopa.
Jag gick genom de långa korridorerna och väntade på mina kompisar på handelsprogrammet. Kanske kunde jag äta med dem, kanske hade de rast samtidigt som jag. Kanske kunde de stilla mitt tunga hjärtas slag.
Mitt självförtroende försvann in i de citrongula väggarna.
Och jag blev blyg.
Att vara blyg har alltid varit en stor rädsla för mig.
För jag vet hur orsäkert man handlar, jag har sett det. Hur blicken flackar hos de blyga. De är ett eget folk, ett folk att tycka synd om.
Jag var tyst hela gymnasiet. Åtminstone skrev jag det i mina dagböcker. Att skriva negativa saker om sig själv i sin dagbok precis innan man ska sova varje natt är ett grymt självplågeri. Att sedan ställa sig framför spegeln, ta tag i magen och säga till sig själv "prata idag tjockis" är inte heller något att rekomendera. Och inte ens när jag tvingade mig själv att prata blev det någon ordentlig förändring, för då var det ju redan försent. Jag sumpade alla mina chanser när jag inte gav mig själv tjugo sekunder oumbärligt mod. Det var ingen som väntade på mig när vi skulle åka spårvagn, så jag gick istället. Fick det att se ut som ett eget val. Levde mig igenom en alldeles egenordnad ensamhet. Och kanske var det precis vad jag ville också. Vara ensam alltså.
Häromdagen tänkte jag på allt det här. På självförtroende och ångesten. Rädsla och krav.
Jag tänkte att, om det inte varit svårt skulle jag aldrig hittat hit där jag är idag. Vägen har varit krokig och svår, snårig och mörk. Men givetvis lärorik, regnbågefärgad och fantastisk också.
Idag är jag stolt över att alla mina beslut jag tagit har jag fattat alldeles ensam. När jag gick längs de citrongula korridorerna som jag hatade så pass, och hela tiden visste att jag ändå var på rätt ställe. Att jag gick en utbildning som jag valt efter mina egna förmådgor.
Jag har aldrig låtit mig påverkats av någon, inte gjort någon annans val. Om det inte är självförtroende så vet jag inte vad självförtroende är. För att våga, är det modigaste en människa kan göra. Annars är man bara en liten lort.
Jag är ingen lort. Jag är jag. Jag lärde mig vara själv, men jag var egentligen aldrig ensam.
Jag är så bra som jag kan bli. Svårare är det inte. Eller svårare behöver det inte vara.
Jag förstår nu att det är såhär. Jag är jag.
När jag tänker tillbaka minns jag de flesta av de gånger som jag hatat att vara jag mer än någonting annat.
Jag har hatat att jag varit tjej, att jag varit tjock, att jag varit ful och att jag varit blyg.
När jag var nio år hade jag bara killkompisar. Vi spelade bandy utanför mitt hus, ja och alla killarna.
Sen cyklade vi på varsin liten bmx cykel i motorcrossbanan i skogen, och på kvällarna lekte vi kurragömma. Sommarloven var magiska. Vi gjorde om gatan utanför till motorväg där man fick cykla precis hur snabbt man ville när vi var poliser och tjuvar. Solen värmde våra barfotafötter. Mammorna bjöd på saft och vi hade sandkorn under naglarna.
Men så en dag satt en lapp i korridoren på vårat lågstadie. Det skulle annordnas skolhockey. Hockey för pojkar vid en ålder av nio år.
Och där, just i det ögonblicket, blev jag ensam. Jag minns känslan så väl, för plötsligt gjorde sig livet påmint och självklart. Jag är inte som dom. Jag är ingen kille och jag kommer aldrig få spela hockey med dom. Jag hatade att vara jag så oerhört mycket. Jag hatade att vara tjej. Jag hatade så mycket att jag slutade spela bandy. För plötsligt var allihopa tre nivåer duktigare, de kunde andra regler, de ville spela en helt annan sport än jag var van vid. Jag blev ovan och obekväm. Rädd för hur enkelt det är att mista det man tycker om mest.
Mina bästa kompisar började hockeyhögstadie och jag blev kvinna. Jag blev pubertal och fet. Min jeansjacka jag köpte inför skolstarten passade egentligen inte en endaste gång, jag kunde inte sova på mage längre för ut från min kropp växte ömmande bröst. Jag insåg redan första dagen att jag var tvungen att anpassa mig, bli en av tjejerna. Vara kvinna. hela min kropp skrek ju och visade att det var dags.
Så jag blev kvinna. Jag hade tajta jeans och åtsittande tshirtar och mascara. Jag plattade håret och tuggade tuggummi. Jag trodde jag blev vuxen så snabbt. Jag drack sprit och träffade killar. Sög in magen och sträckte på halsen. Jag var obekväm och min mage hängde över mina tajta jeans men jag såg iallafall ut som man skulle. Hur dåligt jag än mådde över den där förbaskade magen och de där tajta jeansen.
Sen lärde jag mig att acceptera att jag blev mullig. För det var jag, är jag.
Allting gick så fort, och jag hatade att kläderna växte ur så snabbt. Att jag fick höfter och bröst och en stor rumpa. Jag kände mig som en ladugård till storleken, och ingen annan var ju som jag!
Jag undvek speglar och överlevde på det klassiska "jag kan skratta på min egen bekostnad" tricket.
Idag går jag bara klädd i klänning.
När jag var sexton år började jag gymnasiet. Jag gick på byggprogrammet och hade inga kompisar. I klassrummet kallade dom mig för Britta fitta precis tillräckligt högt för att jag skulle höra, och tillräckligt lågt för att läraren skulle kunna låtstas som hon inte hörde. Jag hatade det. Jag hatade allihopa.
Jag gick genom de långa korridorerna och väntade på mina kompisar på handelsprogrammet. Kanske kunde jag äta med dem, kanske hade de rast samtidigt som jag. Kanske kunde de stilla mitt tunga hjärtas slag.
Mitt självförtroende försvann in i de citrongula väggarna.
Och jag blev blyg.
Att vara blyg har alltid varit en stor rädsla för mig.
För jag vet hur orsäkert man handlar, jag har sett det. Hur blicken flackar hos de blyga. De är ett eget folk, ett folk att tycka synd om.
Jag var tyst hela gymnasiet. Åtminstone skrev jag det i mina dagböcker. Att skriva negativa saker om sig själv i sin dagbok precis innan man ska sova varje natt är ett grymt självplågeri. Att sedan ställa sig framför spegeln, ta tag i magen och säga till sig själv "prata idag tjockis" är inte heller något att rekomendera. Och inte ens när jag tvingade mig själv att prata blev det någon ordentlig förändring, för då var det ju redan försent. Jag sumpade alla mina chanser när jag inte gav mig själv tjugo sekunder oumbärligt mod. Det var ingen som väntade på mig när vi skulle åka spårvagn, så jag gick istället. Fick det att se ut som ett eget val. Levde mig igenom en alldeles egenordnad ensamhet. Och kanske var det precis vad jag ville också. Vara ensam alltså.
Häromdagen tänkte jag på allt det här. På självförtroende och ångesten. Rädsla och krav.
Jag tänkte att, om det inte varit svårt skulle jag aldrig hittat hit där jag är idag. Vägen har varit krokig och svår, snårig och mörk. Men givetvis lärorik, regnbågefärgad och fantastisk också.
Idag är jag stolt över att alla mina beslut jag tagit har jag fattat alldeles ensam. När jag gick längs de citrongula korridorerna som jag hatade så pass, och hela tiden visste att jag ändå var på rätt ställe. Att jag gick en utbildning som jag valt efter mina egna förmådgor.
Jag har aldrig låtit mig påverkats av någon, inte gjort någon annans val. Om det inte är självförtroende så vet jag inte vad självförtroende är. För att våga, är det modigaste en människa kan göra. Annars är man bara en liten lort.
Jag är ingen lort. Jag är jag. Jag lärde mig vara själv, men jag var egentligen aldrig ensam.
Jag är så bra som jag kan bli. Svårare är det inte. Eller svårare behöver det inte vara.
hejdå london
Hej. Nu är jag hemma igen från våran roliga resa i London.
Jag har haft så roligt att jag knappt vet vad jag ska skriva.
Sammanfattningsvis kanske
att:
vi följde sällemannen (reseledar'n!) likt en flock med får
en av göbbarna red på utställnings-lamor i foaljén
chefen blev klappad på flinten av en neger
det serverades godis på toaletterna
vi lyssnade på världens bästa liveband på en pub
vi betalade ca 100 pund i mynt på restaurang
det är kul att vara fem personer i en telefonkiosk och skrämma förbipasserande
engelsmännen är dåliga plåtslagare
4D bio i england är tio gånger häftigare än 3D bio i tranås
gå på fotboll i england är otroligt häftigt
tommy fick en trumpet i huvet
mina jobbarkompisar har dåliga magar och små kissblåsor (varje halvtimme!?)
jag jobbar på världens bästa företag
Jag har haft så roligt att jag knappt vet vad jag ska skriva.
Sammanfattningsvis kanske
att:
vi följde sällemannen (reseledar'n!) likt en flock med får
en av göbbarna red på utställnings-lamor i foaljén
chefen blev klappad på flinten av en neger
det serverades godis på toaletterna
vi lyssnade på världens bästa liveband på en pub
vi betalade ca 100 pund i mynt på restaurang
det är kul att vara fem personer i en telefonkiosk och skrämma förbipasserande
engelsmännen är dåliga plåtslagare
4D bio i england är tio gånger häftigare än 3D bio i tranås
gå på fotboll i england är otroligt häftigt
tommy fick en trumpet i huvet
mina jobbarkompisar har dåliga magar och små kissblåsor (varje halvtimme!?)
jag jobbar på världens bästa företag
London baby
Hahaha
bästa tioårspresenten
Hej. Imorn åker jag och alla mina plåtslagargöbbar till LONDON!. Det ni. Det ska bli så himla kult. Vi ska dricka öl och kanske sprit och så ska vi se på staden och köpa mig ett par skor också och slutligen ska vi på chelsea - blackburn. Åh vad kult det ska bli. Är alldeles pirrig. Undrar vem som pratar engelska av göbbarna?
