Höst
Tove är jätterolig men tyvärr lite blyg så det är inte alla som får uppleva henne. Edda verkar också bli en kul prick. Hon är lite full i fan.
Om en månad fyller hon ett år. Väldigt konstigt. Som tidigare minns jag absolut ingenting av detta år. Alltså hur gör folk för att minnas sitt första år som förälder? Allt är ju så jävla snurrigt.
Haft en svinmysig sommar iallafall och har träffat en del som jag inte träffat på länge, men saknar fortfarande andra. En del har inte ens träffat Edda än vilket gör mig lite ledsen. Fyfan för att födas mitt i en pandemi. Osv.
Har förresten sett livemusik för första gången sen tidens begynnelse kändes det som. Fick tillbaka livsgnistan. Tips till er som känner att ni tappat den. Åtminstone glädjen i att livet pågår.