grr.
morgonstatus
Igår var det schlageryra hos CC. It was so funny. Galna skrattattacker åt en alldles för hög panna och lite sånt där annat internt.
Drömde tydligen läskiga drömmar om bombdåd i foaljén på Cloetta Center också. Jag hoppade in som en actionhjälte över stackars barn som E. Fältskog, J. Sigfast, R. Wiberg, M. Burenby samt en mörkhyad dam som jag sett på gymmet.
långa lördagen med ett ljus i tunneln
Jag blir galen av att vara arbetslös alltså. Förväntar mig så himla mycket när resten av befolkningen äntligen är lediga att jag tror det ska explodera av händelser. Så ser ju förstås inte verkliga livet ut.
ps. idag har jag och stormen chattat med varandra när vi satt bredvid. Åh vi kände oss så coola.
fredagsmyset som sig bör!
Älskar filmen step brothers alltså! Vi kunde typ inte sluta garva.
Imorse väckte Lova mig för hon inte hittade sin napp. Eh he, sen åt hon ja och Kalle lite frulle. Kalle kokade perfekta ägg och skrek ut sin nöjdhet, citat: det här fan det bästa ägget jag kokat i hela mitt liv!
tackar!
Nu hänger jag med Storm. Han är, citat: fortfarande full.
fattig och mullig
Träningen ger inte så mycket resultat som jag vill. Puh. Haft världens down-månad. Börjar om igen på måndag. För tiotusende gången. Mer löpsteg åt folket sa jag!
it's friday im in love
Dagen har ananrs inte hunnit bjuda på så mycket. Några brandmän dök omkring på simbanorna bredvid oss. Helt plötsligt låg en dykare under mig. Jag lade i ren reflex en hand över bröna. Trodde han tjuvkikade på bikinitjejer.
åh söta tjejen
snabb sammanfattning
snoozing är ett bra verktyg på väckarklockan
Morgonträningen gick "sådär". Ställde väckaruret på 07.00. Snoozade väckaruret till 09.00. Vadå, det är ju bara två timmar? eh he he. Ja och nu hinner jag ju inte, jag ska ju till arbetsförmedlingen och förklara att jag inte kan söka heltidstjänster som djurskötare osv, utan jag behöver ju en kort kort tjänst till våren.
Sen bär det av till Anna. Weho. Tydligen veckans höjdpunkt för'na. Hon har ju inte så mkt att göra om dagarna när sonen är sjuk och sådär.
Jaja, ville egentligen bara berätta om min galna trötthet. På återseende!
besatt av lost
Hur som helst, det var kul att träffa Robin. Jag fick vänta på honom en kvart i kylan pga inställt tåg, sen trippade han glatt ut ur en ersättningsbuss. Vi handlade lite gött på ica och sen drog vi igång Lost. Nu är längtan inför nästa onsdag brutal. Alltså, Claire vet så himla mycket och vem ääär det egentligen som tagit över John Lockes body? Måste ju va Jakobs onda kompis. Största frågan är ju när Kate ska dö. Alltså, hon var ju inte med på kandidatlistan?
Jag blir helt svettig av att tänka på allt som kommer ske i resterande 9 avsnitt.
Nu åker jag till Tranås för att sova med lill-fisen igen. Eh he. Väldigt nödvändig resa.
min nya kärlek
Hur som helst, skrivmaskinen kostade 40 spänn. Inte så jävla dyrt. Alltså, den är typ det finaste jag sett. Om jag vore duktig fotograf skulle jag hetsfotografera. Kanske göra nåt liknande som Lisa har som header, det är ju sjukt snyggt. Eh, jag försöker ta en bild nu förresten.
-- 10 minuter senare
ps. förlåt alla kentfans för jag skrev fel i refrängen.
♥
Those three words are said too much
They're not enough
gooodmooorning sunshines!
Idag ska jag föröska springa igen och hoppas på att jag inte får ont i magen. Är det nån duktig själ som vet varför jag får ont?
Lite nötter och kanske ett ägg och en macka äts iallafall till frukost idag. Jag älskar solen, det känns som vår. Jag har handlat tulpaner åt Vinden igen, dom blommar så fint i hans vardagsrum. Och mina muffins är strax slut. När jag kom till hans lya igår så var typ en fjärdedel borta. Jag nöp han i magen och frågade om han ätit några muffins idag. Im so funny.
klagosången
Bajs också. Hoppas jag lyckas springa imorn, jag blir galen på den där magsmärtan.
Hur som helst. Idag har jag och stormen tydligen varit ihop 7 månader. Tiden går fort när man har roligt. Det är nog dagens positiva
tankar kring bakning och tjockmage
Morgonen spenderades med muffinsbak. Dom blev inte luftiga och fluffiga och höga alls. Bara små och torra. Men dom smakade som dom skulle. Jag kommer inte ihåg om jag la i bakpulver eller ej, nu såhär i efterhand. Bakning kanske inte är min grej heller. Slår hellre ut en vägg eller kastar tegelpannor ner för stup.
Nu ska jag snart till tandläkarn med. Har på mig ett par gamla jeans som jag äntligen kommer i igen. Älskar att det börjar ge resultat med all tråkig träning. Dock veckas ju magen likt en kanelbulle, men va-fan det ser la ingen om ja inte går omkring i bar överkropp förstås. Jag ska börja kalla mig själv britchelin, den kvinnliga varianten av michelin-gubben.
mitt liv som hemmafru
Hur som helst, idag tänkte jag baka tisdagsmuffins. Awh, sötaste tjejen. Dock kommer dom inte avnjutas tillsammans med karln jag bakar dom åt. Det får bli en överraskning när han kommer hem på lunchen. Själv ska jag till tandläkarn. Detta kan sluta hur som helst. Egentligen hoppas jag bara på att dom ska laga mitt hål i tanden. Skulle inte förvåna mig om dom vill rotfylla eller nåt nu, bara för jag betalar. När jag var där för två månader sen sa dom minsann inget. Ja du har 17 hål men inget ska lagas. Troligt. Har ju skitont i munnen.
Slutligen hoppas jag tågen går som sig bör för annars missar jag boxningen tonight. Jaja, nu ska ja la ta tag i baket och sådär. Ska bli väldigt spännande att se hur det här slutar.
vad händer i mitt liv egentligen?
Nu sitter ja i Stormlyan i vanlig ordning, klämmer lite på fläsket och myser med min vän datorn. Imorn ska jag till tandläkaren. De ska förhoppningsvis laga ett av mina 17 hål.
Pappa och jag har varit och hälsat på facket idag, lämnat a-kassa osv. Vi är arga på systemet. Tog med oss en isskrapa därifrån. Nåt var vi fa-an värda.
Ja ja, man kan väl konstantera att mitt liv som arbetslös är så pass intressant att jag skriver b-krönikor om våfflor och isskrapor. Puh.
mitt liv som våffla
Nåja, detta fenomen våfflor påminner mig om soliga dagar i mars. Jag har ju precis fyllt då och mars ut är det i mina ögon därför alltid sol. Jag kommer ihåg hur jag kom hem från lågskolan, mamma stod i köket i randigt förkläde och storasyster Iza var redan hemma. Hon satt med gaffel och kniv rakt upp från bordet och tittade ivrigt på våffeljärnet som suckande pyste ut varm rök. Sylten stod framme, grädden stod framme, solen sken in genom våra gräna gardiner med äpplen på, en blå tillbringare med svartvinbärssaft stod på bordet.
Sen började vi frossa. Vi kunde helt enkelt inte sluta äta våfflorna, Vi kunde inte sansa oss, vi kunde inte bärga oss. Mer, mer mamma, mer! Ylade vi och hällde på kilon av sylt och grädde, vek ihop två rutor över varandra för att forma en macka och sen var det bara att hiva in.
För min egen del var det länge sen våfflor intogs nu. Vi blev äldre, det var inte lika häftigt. Det är ju trots allt i stort sett samma sak som pannkaka, och våffeljärnet är inte vad det en gång varit. Jag vet inte om jag saknar dom där våffelfredagarna (eller vilken dag som helst), jag saknar nog mer atmosfären än våfflan i sig.
I skolan bjöd dom på tjocka torra brödiga våfflor. Alla var hysteriska. Jag tyckte dom smakade papper. Min kompis Robin älskade dom. Jag tror till och med han tvingade sin mor köpa hem sådana vid något tillfälle. Mitt minne kan bedra mig, men så kan det mycket väl varit.
Men varför är vi då så besatta av denna våffla? Denna krispiga tjocka pannkaka. Hos en del familjer verkar traditioner som denna aldrig ta slut och självklart tycker jag det är en fin tanke. Men jag tycker också om tanken att man bevarar minnet av traditionen som den var när man var liten, istället för att förstöra den som vuxen. Man blir inte fascinerad längre av hur våfflan kunde ha den där formen. Man förstår ju faktiskt att det beror helt och hållet på att våffeljärnet ser ut så inuti. Som barn var en sådan sak inte självklar.
Inför årets våffeldag vet jag inte vart jag står än. Som alltid pågår ju min låtsasbantning, men å andra sidan så får jag uppleva våffeldagen tillsamamns med min stora kärlek för första gången. Kankse att vi gör en våffla eller två, bara för att.
Jag tycker inte att våfflor är så speciellt längre. Jag lyckas själv aldrig få doms å frasiga som min kära mor gjorde. Ingenting man lagar själv blir som ens mammas. Varför förstöra hennes fina våfflor och minnet hon präntat in i min lilla hjärna med massa egna äckliga blaskiga mjuka våfflor?
Jag tror jag sparar dom tills hon bjuder igen. Min mor är en fantastisk kvinna i köket. Jag kan tacka henne för många fina smakupplevelser.
alltid detta pengabekymmer
Snart ska jag fila ihop måndagstexten. Jag fick bara ett enda förslag, väldigt djupt och engagerat, så den kommer handla om det. Ska bli spännande att se om jag lyckas fila ihop nåt.
om två timmar ska jag och pappa till bygg 35an och klaga lite. Dom stjäl mina pengar.
Dessutom ska jag nog växla in alla mina mynt idag. Det kan nog bli minst 2000 kronor. Idag har jag även gått med i en tävling på hundratusen.nu där jag tävlar om 100 000kr efter ett tuggummiförslag. Där kan ni rösta på mig tack, mina närmsta får åka till thailand med mig eller nåt.
mysiga söndagen
Ps. Nu gjorde Stormen Pandahälsningen som utförs i filmen. Jag skäms. Hej då.
skrivarkrampen och idétorkan!
kommentar (0)
Där kan ni trycka. Och sen skriva önskemål.
dagen planerad nu.
Ps. Vad äre med att en gubbe vann 300 000 på trisslott i nyhetsmorgon just och jag började gråta av lycka!
ointressantare än såhär blir det inte
Ska la kolla på världens undergång nu på morronen tänkte jag. Sen är inte dagen så kul. Diska och äta nudlar typ, allt i väntan på boxningen vid 5 som faktiskt SKA bli kul.
Hej då.
aldrig mer risk!
Alltså det var typ det värsta jag varit med om. Kände mig så förlägen.
Men nu är jag glad igen. Vi bakar pizza och älskar varandra gränslöst. Han är finast i hela världen, min världserövrare.
ilskan över träningen och läskiga drömmen
Jaja, natten som sådan har varit cp igen. Stormen skrek HELVETES JÄVLA FAN i sömnen och sen drömde jag om bananer med barnhänder i. Så jävla äckligt. Slutligen vaknade jag fem i nio av att Stormen knäar mig i stjärten. Han är så bra på att sova.
Nu ska jag ta ett bad. Later kidz!
mysiga kvällen faktiskt
Lova låg på rummet och skulle somna till Ice Age filmen. Hör dova skratt därifrån med jämna mellanrum tills she fell asleep. Cutest child ever.
Kalle skjutsade mig hem sen. Vi sladdade i snön, kastade snö på Chrille och lyssnade på Linkin Park. Kändes så jävla häftigt! Nu återstår en uppesittarkväll i väntan på Vindspelet. He's working late night hour och jag somnar ju inte fören nästa morgon gryr. Lagom matchning. På återseende!
frietdak (fredag på låtsastyska)
Annars har dagen bestått av barnvaktande till Lova. Vi byggde en koja och åt köttbullar samt tittade på Pettson och Findus. Det var mysigt. Vi hittade vattenmonster och spöken.
Nu ska ja över te Emma och Lova igen, blir visst bjuden på taco. Jo man tackar ja!
sången som spelas när dagen är slut
Sovit som en stock inatt. Det enda bra med att sova hemma är min klocka som låter tick tack högre än ett flygplan.
Av nån lustig anledning somjag för första gången verkligen kom att tänka på, så tänker jag alltid på en låt från Majas Alfabet när jag hör klockan ticka. Så jag sjunger i min hjärna:
Jag ska baka en tårta med Jordgubbar på
och mitt på tårtan ska namnskylten stå,
sen ska jag duka fint bort i hagen och
fira Pelle på födelsedagen.
Tänk vilken tur att jordgubbar finns,
det tycker jag och min Pelle Prins.
Alltså. Varför tänker jag på den?
jag saknar venedig
mysig dag med ropin
Annars har vi analyserat Lost lite granna sådär, såg avsnittet en gång till even though vi såg'et igår. Galna är vi. Tittade även på den dära filmen Upp. Den var mysig och så. Robin älskar animerat. Han har tjatat om att se den här filmen i typ 3 veckor så de är bara bjuda till. Eller var det tvärtom? Skitsamma.
Ikväll ska jag se på världens undergång igen, samt kanske avnjuta den där filmen Flickan. Sen somnar ja la vid 4 eller nåt som vanligt när ja sover själv. Sköj!
vikten igen
Hur som helst, alltså okej, ganska klychig blogg överlag men hon är så jäkla snygg att det ökar min motivation. Jag vill lära mig äta rätt nu. Vad fan ska man äta? Jag trodde husmanskost var bra grejer.
Jag vill väga 57. Bara så ni vet. Det är lite kvar. Eh he he.
sjusovarn säljer själen
Nu är jag mest lite bister för jag glömde ta med mina workoutclothes (träningskläder) så jag inte får mig nåt torsdagslöp. Satan. Ska la ringa till Servicehuset i Vikingstad med. Alltså sälja min själ. uh.
hockeyflickan
Min gamle snickarkompis Borg spelade tydligen back men vaktade inte målet så bra. I Tranåslaget visste jag knappt vem nån var. Hur som helst, största supportern är jag. Mötte Lollo, bea och nina där också. Azmyzigt.
Nu ska jag smälta all korv jag ätit. Sen ska jag försöka sova.
alla är mina pojkar
hänt sen sist
För tio år sedan: Var jag 10 år. Det är inte så himla mycket. Det stora som hände var att vi bytte sekel. Alla var rädda för crashen i världens datasystem. Själv drack jag pommac. Jag blev dessutom ihop med min första kille. Vi var ihop tills jag var 13 och pratade med varandra 2 gånger.
För fem år sedan: skaffade jag en riktig pojkvän, gick ut nian, fjortissöp i trädgårdsföreningen, lyssnade på punk i hemlighet och firade valborg ihop med mina vänner för första gången. Första gången i hela mitt liv jag blev svartsjuk och jag tittade på Winnerbäck konsert med syster Lina på hans födelsedag. Thåström och Hellström gästade. Jag visste inte att Thåström var samma person som sjöng i Ebba Grön.
För tre år sedan: gick jag på gymnasie och var ganska ensam där, bytte kille lite snabbt sådär och var ganska lyckligt kär faktiskt tills de ballade ur. Enda gångerna jag var full var när jag var på lagfester. Jag åt kinamat för första gången och myntade begreppet "jaha är det här kinesiska potatisar?" när en friterad kyckling hamnade på tallriken.
För ett år sedan: längtade jag till studenten, jag hade balträningar och testade balklänningar. Jag räknade ner dagarna till Thåström-konsert och jag bokade in en valencia-resa som kom att bli nåt av det roligaste jag gjort. Mest handlade allt om att räkna ner till sommaren, faktiskt.
För en månad sedan: började arbetslösheten gäcka i mina nerver på allvar, jag var precis hemkommen från italien och tyckte livet hade varit så perfekt, men sen var jag pank och slutade sova ordentligt. Jag har alltså varit trött i en månad nu. Men jag började å andra sidan träna mer.
Förra veckan: såg jag thåström igen, jag kunde säga att det var exakt en månad kvar till Kent-konserten i mars och en månad kvar till min 20 årsdag. Noterade en summa på 135.50 på kontot. Spelade bowling och köpte en öl. Summa på kontot nu: 135.50.
Igår: tvättade jag tvätt för första gången nånsin, åt kexchoklad, låg ihopkurad bredvid Storm på kvällen och tittade på fotboll, samt läste en rad eller två i Snaba Cash. Somnade inte alls och börjar tappa räkningen på veckodagar. Bestämde mig för att söka jobb som vårdpersonal på morsans jobb i Vikingstads Servicehus. Jag har sålt min själ.
den här dagen var inte så spännande. än.
Hur som helst, tränade lite imorse, men sprang bara 2,5 km. Sen kom jag på att jag hann med ett tidigare tåg om jag slutade NU. Så slutade jag.
Nu sitter jag mest och speglar mina muskler. Det syns inget. Men jag speglar ändå.
hur man vinner tillbaka manligheten och bygger upp intresse för sig själv
Men jag tar lite nyponsoppa istället, inväntar mitt heartbeat lullaby som kommer hem om ungefär 40 minuter för han ska tanka och besöka jobbet och handla, det ringde han faktiskt och sa.
Man ska inte tänka så mkt. Som förut, då tänkte jag på om jag skulle läsa snabba cash, och så gjorde jag det. Mina hjärnceller jobbade på högvarv i det där jäkla jidderspråket så jag somnade istället. Sov i typ 40 min.
Ni hör ju själva vilket intressant liv jag lever.
Ska fan brotta ner Stormen ikväll. Måste få tillbaka lite manlighet efter allt tvättande idag. Brottar ja ner en karl på 2 meter så kommer jag ju typ få skägg snart, så mkt manlighet i det.
Fruktansvärt nödvändigt inlägg. Tjarrå.
slapp tjej med ilska för barnarov och sådär
Annars har inte dagen innehållit så mycket. Skrev ju det där kilometerlånga inlägget förut. Tog typ 1 timme att tänka ut alla fina skådisar. Sen läste jag ett förum på nätet där 12 & 13-åringar skrev ut hur deras killar utnyttjade dom sexuellt och slog dom typ. Vafan liksom!? Jag hatar den här världen. Jag kommer inte ens våga skaffa barn för då är väl medelåldern för samlag typ 7 år.
För att lugna mina nerver och blunda för vad jag just fått läsa spelade jag Goldminer på hamsterpaj. Sjukt roligt spel.
världens sämsta och bästa skådisar
Alltså jag läste på den dära förstasidan på blogg.se om en brud som skrev ut vilka kändisar hon hatar. Jag funderar på att föra samman en liknande lista. Alltså, kändisar JAG hatar, jag struntar väl i vad hon tycker. Mest för hon skrev upp Tom Hanks som är en av dom sämsta skådisarna genom tiderna.
Jag kan lista dom bästa också om ni vill. Pass på!
Sämsta 10 skådisarna genom tiderna:
1. Linus Wahlgren
Efter att ha sett hundtricket, som faktiskt är det enda jag sett med denna "lysande" svenska skådespelare insåg jag att bara för man heter Wahlgren behöver man inte vara så jävla bra. Syssla med barnprogram istället som bror din, usla skådis! (onödig ilska)
2. Ben Stiller
Okej, med filmer som Zoolander, meet the parents, dodgeball, meet the fockers, trophic thunder, night at the museum osv så är frågan, kan man ens tycka om honom? Han är ful. Han spelar alltid samma sorts roller i samma sorts b-filmer och han är fruktansvärt tråkig som komiker. Den enda filmen jag skulle kunna tänka mig att se med honom är The Royal Tenenbaums, och detta enbart eftersom videokillen Fatha i vikingstad tipsade om den.
3. Nicolas Cage
Det räcker med att tänka på hans hemska insats i National Tresure så vill jag spy.
4. Malin Åkerman.
Jag fattar inte grejen. Hon är snygg. Sen då? The heartbreak kid kan vara den sämsta filmen jag sett nånsin (inte helt oväntat eftersom även 2:a pristagaren Ben Stiller medverkar i den). I watchmen är hon också enbart snygg, sen finns det inte så mkt mer. Är hon ens svensk? Är det därför vi gillar henne, för hon är halvsvensk?
5. alla deltagare i High School Musical.
vill bränna tvn när jag hör titeln.
6. Krister Henriksson
Denna idiot har jag mest beskådat i Wallader (förstås) men vad håller han på med? Vi vill ha stora feta lassgård. Henriksson suger. Där med basta.
7. Jakob Eklund
Måste fortsätta i det svenska spåret eftersom det är här vår världs sämsta stjärnor verkar födas. Alltså, alla är saliga över GSI-serien som nu visats i tv4 för alla mysiga söndagskvällar. Men vad gör han? Inte ett jävla skit. Han pratar i fel tonläge, har ingen pondus och dessutom pratar han så jävla tyst. Han är inte ens bra i änglagård, och hur gammal är han där liksom? typ 20. Ja vilken tur att ni såg honom som stjärna redan då så vi fick njuta av hans entoniga röst.
8. Chyler Leigh
Spelar Doctor Grey's lillsyrra i Greys anatomy. Blir frustrerad bara jag ser henne. Anledning till hat överflödig. Ful, fjollig, dålig, tråkig, avsaknad av inlevelse, hej då.
9. Hugh Laurie
Vår kära dr house. Jag tyckte inte alls illa om honom innan denna serie startade men nu byter jag bara kanal när jag ser hans tryne. Vet inte om det är honom eller serien i sig jag hatar. Fruktansvärt förutsägbar hursomhelst.
10. Jessica Alba
vad är hon ens känd för?
Okej, dags för de 10 bästa skådespelarna, pass på!
1. Johnny Depp
Alltså, det råder inga tvivel, mannen är ett geni och i mina ögon den absolut bästa skådespelaren. Dessutom är han ju snygg så man vill tapetsera rummet med honom, men det hör inte till saken. Första kontakten med denna underbara man var i Edward Scissorhands och sen dess är jag fast. Har aldrig sett något dåligt med honom, till och med Fear and Loathing in Las Vegas som egentligen är en ganska trälig film gör han bra.
2. Tom Hanks
fruktansvärt genial. The terminal kan vara en av de bästa filmer som nånsin gjorts, likaså forrest gump, saving private ryan, catch me if you can (!), the green mile, sömnlös i seattle! Listan kan göras oändlig. Han är ett geni. Rolig, sevärd, bra kroppsspråk, fint engagemang, ärlig och sådär (som om jag känner honom..)
3. Hugh Grant
Det första jag såg med denne man var Notting Hill. Ganska bra första-intryck. Därefter rullade fantastiska Om en pojke och Love Actually fram, samt Bridget Jones där han faktiskt är fruktansvärt rolig. Britter överlag är jävligt roliga att spana på men Hugh alltså, så jävla rolig och bra! minuspoäng på senaste dängorna till filmer dock. Vad har hänt? Ändå värd en placering i topp 3.
4. Christian Bale
Briljant som psykopat i Amercan Psyhco, oväntat bra som trollkarl i den annars ganska tunna filmen The Prestige, i rollen som Batman vann han filmvärldens alla hjärtan, fenomenal i framtidsskildringen Equilibrium, och för er som inte redan vet, underbar som Mios bäste vän JumJum i filmen Mio min Mio. Fantastiskt roligt klipp med denna Christian inför inspelningen av Terminator då han i 3,49 minuter får tidernas bästa raseriutbrott, finns att lyssna till här. Americhan Psycho nån?
5. Nathalie Portman
Världens vackraste kvinna, underbar i den sorgsna Garden State, fruktansvärt bra i Closer, underbar som actionhjälte i V for Vendetta osv osv. Det lyser om hela kvinnan, hon har världens mysigaste leende när hon blir blyg. Jag tror jag är kär i henne.
6. Michael Nyqvist
En av sveriges bästa skådespelare, allt efter den lysande Grabben i graven bredvid, som är en av mina personliga favoriter. Lågmäld och rasande, känslomässig och vågad, titta på filmer som Den bästa av mödrar, så som i himmelen och underbara älskade så förstår ni. Dessutom genomlysande i Millennium-triologin, noomi rapace, släng dig i väggen, micke är bäst.
7. Brad Pitt
När alla tonårsflickor hade honom på väggen bestämde jag mig för att hata honom. Sen nu, det senaste året, såg jag Benjamin Button. Kanske detta årtiondes bästa film. Kanske världens mest lysande skådespelarinsats. Och efter denna såg jag Fight Club, så jävla häftig! Sen rullade han in i mitt liv. Inglorious Bastards, Burn after reading, babel, troja (var har han varit i hela mitt liv?), sleepers, oceans eleven, listan kan göras lång. Han är snygg och allsidig och det räcker för en sjundeplats.
8. Jim Carrey
Den enda stora komikern som faktiskt är fruktansvärt rolig. Jag skrattar bara jag tänker på honom. Att han sen spelar i The Eternal Sunshine of the Spotless mind och gör en seriös roll så utanför denna jorden bra så kan man inte annat än älska honom. Han skulle lika gärna kunna ha topplacering.
9. Jake Gyllenhaal
Lysande som schitsofren tonåring i Donnie Darko, också det första jag såg med mannen i fråga. Brockeback mountain lyfte honom tusen meter i mina ögon och när han sedan är så fantastisk i Zodiac och Jarhead finns ingen återvändo. Han är grym. Han skulle gärna fått rollen som Spiderman istället för mesen Tobey Maguire som knappt kan prata. Mer jake åt folket.
10. Kevin Spacey
American Beauty. Det är Kevin Spacey och det är så jag vill ha honom. Jag vill ha honom som The Usual Suspects, och jag vill ha honom som han är i The Life of David Gale. Då är han utan tvivel med på min ultimata lista.
mitt liv som hemmafru
Hur som helst, detta är alltså mitt livs första gång som tvättare. Vinden har gått igenom tvättmaskinen kanske tvåtusen gånger så jag ska förstå samt lagt upp allt i fina IKEApåsar.
Första maskinen är i. Det ska bli spännande att se hur många av mina tvättartiklar som får en annan färg när dom kommer ut.
Det bästa av allt var argumentet för att jag skulle tvätta idag. Det är dags för dig att bli vuxen nu, britta. Jo man tackar ja! Och mat ska jag visst laga med. Jag har 38,50. Vad får man för det?
När blev jag hemmafru egentligen?
glasdrama
tappert försök
tröttheten, bisterheten och utmattheten
update
summeringen av den galna kvällen
Igår var det tydligen vindrickning igen. Bowling osv stod på schemat. Så efter lite sött och rött vin sa vi, nu är jag tillräckligt fin och snörade på oss bowlingkängorna. Inga större skandaler inträffade, bortsett från Sandra som lite oväntat först missar alla käglor i två omgångar och sen får strike. Detta hände mer än en gång, vi fatta inget!
Sen hem till borgkapellet igen för att sjunga carola låtar samt nån form av Mamma mia performance för oss själva. Jävlar va bra vi var. Avslutningsvis var det ett sjuhelsikes shotande och fula snapsvisor. Cissi har sveriges största förråd av visor, jag och Josse försökte tappert hänga med. Herregud.
Ja och sen ut till babaren. Där spelade ett band så vi gick lite bananaz. Galna danser osv. Cissi och jag blev ställda över chockbeskedet att marcus wik tydligen inte är nina wiks brorsa(!) Sen kom stormen och dansade galna danser osv innan vi drog på efterfest. Där dracks det tequila och sådär, jag tappade en hårspray i huvet på cissi när hon satt på toa och sen drog vi hem.
Rolig kväll var det. Idag är det ju dom där hjärtanas dag. Det "firas" med bakisjäs i soffan och hjärtplättar. Dessutom fick jag mig en blomma av vinden. He's the cutest.
jag måste ha världens bästa musiksmak
släpp aldrig in dom
saknar hjärtat
thåström!
Därefter gled han in, den gamle fingerstadiga Thåström. Han leverade bra som vanligt, gjorde en utsökt verision av "jag är en idiot", en fantastisk "släpp aldrig in dom" som gav mig gåshud ända in i venerna samt en delikat "kort biografi med litet testamente". Andra guldgruvor som Keops Pyramid och den stora Främling Överallt gjorde kvällen till det magiska jag upplevde. Allt var bra, men detta är mina korn.
I vanlig ordning svajade han omkring, som om han letade orosmoln, över scenen, dirigerade, smällde i en triangel, viftade oroligt med fingrarna, böjde armbågen och släppte in oss, trots att han precis sjöng motsatsen. Jag älskar det här.
Men kvällens stora frågetecken? Bruno K Öijer hälsade på med lite poesi, sveriges idag levande största geni som Thåström själv presenterade honom. Bruno ställer sig och skriker TERROR alldeles för utraget, snarare som TEEEEERROOOOOORR och publiken visste varken ut eller in. När man inte tror det kan bli mer pinsamt och felplacerat än såhär diktar denna underbara Bruno upp poesi som "du är livmodern sm tar mina spermier till slaaaaaaaaaakt". Sen kunde jag inte lyssna mer.
Tummen ner för bruno och tummen upp för Thåström.
övertaggad
nöjda barnet
blodigt drama!
Igår var jag nämligen med om ett blodigt knivdrama!
Började så oskyldigt och fint att skära upp en blodapelsin som jag tänkt avnjuta innan jag for till t-town. Sista klyftan skar jag av nån märklig anledning samtidigt som jag vände blicken mot klockan. Ritch Ratch lät det när kniven tog två fina tag i min tummetott. Blodapelsinen blandades med blod och mamma hade inga plåster. Effektiv som hon är tejpade hon fast en liten kompress med inslagningstejp. Bästa plåstret.
Min stackars tumme har pulserat hela natta. Tycker så jäkla synd om mig.
Jag skrev ett sms till stormen direkt efter olyckan och tryckte enbart ner orden "jag har varit med om en blodig olycka", allt för att skapa en panik i hans sinne. Två sekunder efter ringde orosmolnet upp. Det var roligt. He was so scared. Jag måste vara tidernas bästa girlfriend.
fantastisk torsdag
Började med simning, gick förträffligt, varvade folk osv, kände mig som en haj!
Därefter for ja hem och klämde ner magfläsket i ett par gamla jeans som välkomnades med öppna armar i mitt liv igen.
PASS PÅ, vidare mot Linköping igen, mötte upp Anna som yrade omkring som en supermorsa inne på Åhlens, köpte oss en kopp fika och tog med till snälla morfar. Där talades det gamla släkthus och lastbilsresor. Tackar.
Skutan styrdes efter ett par timmars trevligt fika vidare mot staden där vi frenetiskt letade barnpresent osv, ett bra besök på banken gjordes, rabattkuponger mottogs hjätligt på stadens torg och Gränden råkade ut för bombhot.
Slutligen drog jag hem.
Nu bränns en dvdskiva åt Stormen som skall avnjutas i kvällningen. Vi hyr ju inte film längre. Jag har inte råd. Har visst en skuld där osv.
Jeansen har gett mig skavsår på mina lovehandles förresten (gött)! Men som de gamla säger, vill man vara fin får man lida pin.
Imorn ska jag se thåström. DE NI!
morning winelovers!
Skulle behöva sola i ett sånt där solarie också, igår fick jag höra att jag var likblek. Detta påstående har jag fått höra från flera håll. Vad ska man svara liksom? Skyller på att vi har ca 5 soltimmar/månad i östergötland.
Dessvärre har jag inte råd med låtsassol. Jag äger ungefär 70 kronor kanske. För det ska jag på konsert, bowla, dricka vin(!), fira alla hjärtans dag, gå på hockey (förhoppningsvis) osv. Känns som min budget spricker nånstans..
mysig dag med robin 1 och lite kvällslängtan efter robin 2
Här ska ni se min och stormens galna dans istället. Ni ser ju passionen.
räknar ner...
bra träningsmotivation!
Drömt att jag bodde i ett kalejdoskop inatt vilket har gjort mig yr och sömnen infann sig inte riktigt där jag ville ha den.
Hur som helst, igår på gymmet så hamnade jag bredvid tre iron-man killar (alltså som tävlar i nån form av triathlon). Detta gjorde mig väldigt nervös så jag sprang som en hare på löpbandet. Svetten skvätte osv, allt för att imponera. När dom lämnade banden hade jag sprungit en km mer än jag brukar och var ganska nöjd. Stängde av och gick direkt.
Idag ska jag löpbanda igen. Det är så fruktansvärt tråkigt, men vad gör man inte för beachkroppen?
maten.
Jag äter på en liten tallrik idag så jag tar mindre mat, skrek jag i bantningshysteri till stormen. Eh okej, sa han.
Sen la jag på dubbelt så mycket mat som jag brukar ha i vanliga fall. Bra bantningsknep, konstanterade Stormen. Jag gav han onda ögat.
besatt av lost tydligen
Hur som helst. Ska försöka mig på nån form av kycklingmiddag idag. Resultatet kan bli hur som helst. Väldigt nervöz. Inatt laddads nästa Lost avsnitt upp förresten. Hoppas på Losthysteri med Robin imorn!
the persuit of happiness
I ett och ett halvt år var jag tillsammans med en kille som var deprimerad. Jag trodde att våran kärlek var det som skulle rädda honom ur det där och la ner hela min själ i förhållandet. Han var sex år äldre än mig, jag var sexton år blott och han tjugotvå. Vi träffades en vårdag och blev ett par på sommaren. Jag tyckte allting var så oskyldigt och fint. När han berättade om sin sjukdom trodde jag att det var vårat öde att komma ur det. Jag grät och sa, det är vi mot världen. Han log, men han visste redan då att vi inte var för evigt.
Jag lyssnade på poplåtar som handlade om kärlek och sjöng med i refrängen. Alla låtar handlade om oss, alla filmer handlade om oss, allting var bara vi vi vi. Patetiskt förstås, jag lämnade bort hela min ungdom åt honom. Vi hade en s.k summer of love som han uttryckte det, han skrev fina texter om mig och hur han beundrade mig i alla steg jag tog. Jag blev alldeles förblindad av de fina sakerna och glömde helt bort att han var elak. Att han lät sjukdomen ta över, att han manipulerade mig och mitt unga tonårshjärta.
När jag åkte hem efter en helg hos honom var jag helt förkrossad för jag visste aldrig var jag hade honom. Jag visste inte om vi skulle vara ett par när jag kom tillbaka, jag visste inte om han menade vad han sa, jag visste ingenting. Han berättade ingenting. Jag skolkade från skolan för att åka hem till honom, trodde kanske att det var så man var spontan och rolig och mysig. Hoppades att om jag bara var sån som i filmen och musiken skulle han äntligen öppna sig, han skulle låta mig bli en del av allt det där mörka. Men han byggde upp muren ytterligare, tog ett steg bakåt och jag följde efter som en trogen hund.
Men ingenting hände och en dag lämnade han mig. Tung vit snö föll över hustaken, och han tittade ut genom fönstret. Han sa: jag kan inte mer, inget kan göra mig glad. Och sen var jag ensam. Hela min värld föll samman, hur kunde han!?
Jag trodde aldrig jag skulle gå med ryggen rak ur det här. Svartsjuka och sömnlösa nätter rev sönder mig inuti, jag var som besatt. Jag grät när jag vaknade och jag grät när jag somnade. Jag litade inte på någon för jag trodde att alla skulle lämna mig ensam vid strandens kant precis som han gjorde. Mörkt tungt vatten sköljde över mig och fyllde mina lungor, och utanför mörkret stod hela världen och pekade, de skrattade för jag inte förstod.
Det tog ett par år innan jag blev återställd, jag är det inte än. Jag har lämnat den där förlorade ungdomen bakom mig, jag har kommit mina vänner nära igen och glidit ifrån andra. Jag lärde mig hur man värderar saker och ting, jag lärde mig vad som gör mig glad och vad som gör mig ledsen. Och sen nästan exakt på dagen 3 år efter att jag sålt mitt tonårshjärta sålde jag det igen.
Jag var tillbaka i den här staden som hade gjort mig så illa, och vi krockade med varandra utanför en bankomat. Sen fick jag en öl och hans egna öl spillde han över hela min klänning. Det klibbade av billig öl längs mina ben men jag tänkte inte på det, jag tänkte ingenting alls. Jag förlorade mig själv i hans skratt, försvann in i en värld jag aldrig trodde jag skulle få uppleva igen. Det kändes som om hela världen förvandlades från en plats till en möjlighet.
Nu har vi varit med varandra i över ett halvår. Han älskar mina dåliga vanor, min dubbelhaka och mitt fula skratt. Jag växer i mig själv varje dag, jag lär mig lita på människor, jag står upp för vad jag tror på och säger ifrån när någon gör mig ledsen. Ingen ska nånsin trampa mig på tårna igen, och bredvid mig går han hela tiden. Han säger, du är en på miljonen och jag är så glad över det här. När vi träffar någon han känner presenterar han mig stolt, och sen ler han.
Det är helt nytt för mig, att någon älskar mig såhär. Ibland tappar jag bort mig själv men han leder mig alltid rätt igen.
Det slår mig hur livet kan ändras på en sekund. Det var den där sekunden i december för två år sedan, och det var den där sekunden i början av maj. Livet har gjort sådana vändningar att jag knappt hinner med att tänka. Jag levde i ett svart dunkel, och ett år var bara i periferin, utom räckhåll. Jag visste inte vem jag var och jag vågade ingenting.
Idag är jag världens starkaste människa. Det skrämmer mig när jag tänker på hur många som lever i ett dåligt förhållande och inte vågar ta sig ur det pga trygghet och rädsla för att bli ensam. Det gör mig upprörd att människor är rädda för att stå upp för vad dom tycker och för människor som inte klarar av att ta emot kritik. Vad är det som tvingar en människa till osäkerheten och avsaknaden av självförtroende?
Nu är jag äntligen den personen jag alltid velat vara och jag känner mig starkare än jag nånsin gjort. Han är det viktigaste som hänt i hela mitt liv.
arga armbågen och söta flickvännen
Igår var det bakisjäs som gällde för fulla muggar här i Stormlyan. Diverse filmtittande med sömnen som kamrat och tydligen pizzamölande.
Jag fick äntligen min vilja igenom att titta på min nya favoritfilm 500 days och summer, och skulle glatt hoppa ner i soffan bredvid vindspelet. Pang sa det så hoppade jag in i hans starka armbåge och spräckte läppen. Gjorde så ont att jag grät en tår förgäves och vinden blev alldeles utom sig av skam och empati. Sen fick jag en liten fläskläpp som la sig redan efter några timmar. Stackars mig alltså.
Idag är jag världens sötaste flickvän. Har skrubbat toaletten, dammat möbler som varit odammade i månader (anser jag åtminstone) samt dammsugit. Best girlfriend ever.
Nu ska jag steka en kabanoss åt karln så han får sig lite krubb nu på lunchen osv.
summering av lördagsfyllan
Britta hade kalas igår. Jocksson och jag taggade som fan och ringde dit Ogge med lockelsen om Cirkusmusik osv. Sen rullade det på, tävlingar om landskap, delstater, europeiska länder osv inleddes med en förträfflig Jocksson som segrare. Britta och dom andra damerna dansade galna danser, och vinet flödade. Mycket uppskattad helg!
På hemvägen spanade jag in mig efter folk ja kände igen från tranås så jag inte skulle somnapå tåget. Hittade nån brud ja kände igen men som visade sig vara så fruktansvärt tråkig. Jag tjattrade på som en mindre symaskin och damerna i mitt sällskap försökte undvikande sova, prata om annat med varandra samt ínledde tappra försök i form av minspel för att jag skulle vara tyst.
Väl i Tranåstown möter jag en full Emma och Storm. Emma gick omkring i Stormens stora rock som ledde ner till fötterna. Jag och Stormvinden for vidare på nån form av efterfest hos Stoffe igen. Galna danser utfördes, bland annat fick Stormlove rida på sin vän Andreas rygg. vafan hände liksom?
idag bakisjäser vi. stormen har äntligen brutit nyttighetslöftet och mölar i sig godis.
laddar för kalas i nostalgins tecken
Hur som helst, jag sitter och laddar upp partyhumöret och sådär som sig bör, och valde idag att lyssna på Kizz tydligen. Vafan liksom?
Minns plötsligt alla texter och hur Jocke (brittas kille) köpte låtsasblod som rann ur munnen när han skulle agera Gene Simmons. Själv fick jag agera Ace Frehley, Ogge - Peter Criss och Ludde Paul Stanley. Jävlar va bra vi var. Jocke hade såklart en elgitarr som faktiskt gick att spela på, medan Ogge hade tuschpennor och en legolåda som trumset. Ludde och jag hade ett varsit plastsvärt. Vilket jävla band vi var!
Grppen höll ju i sig förstås. Spelade i bandet "the Alien" eller "de älgen?" som våran granne förvirrat sa när vi presenterade oss. Lirade låtar som "du får inte stoppa köttbullar i näsan markus" osv. Avslutningsvis spelade vi tillsammans som Beatles och Tyskarna från Lund. Kan helt klart ha varit Vikingstads bästa band. Mimande band, förstås.
Här är mina gamla bandmedlemmar. Ogge, jocke och ludde. Notera gärna Jockes förvirring angående vilket NHL-la han egentligen skulle heja på. San José Sharks tröja och Chicago Blackhawks keps.
Ogge visste redan att Pithsburgh var hans stora stjärnor och Ludde likaså angående LHC. Själv hejade jag på montreal. Som tur är har vi ingen bild på detta.
klåparen
Du minns den du var med förakt, lite hat
och man blir lik sin mor eller far
Du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår
men i själen din ja långt, långt in ekar tonåringens vrål
Och så blinkar det till
och dom tänder alla ljus
du var ensam när du kom, nu har magin brunnit ut
och så släcker dom ner alla gator alla hus
när staden ligger tom inser du
Att det är så ditt liv ser ut
Och allting är som förut
vildsvin och kyla
ni ser dom va? Dock mötte jag inga levande nu. bara fotspår
manmåste försöka lite också har ja hört
morgonsyssla: powerwalk runt rappestad
kvälsstatus: dricka vin
imorgonstatus: tre valkar och huvudvärk
hur kvällen blev istället
helt plötsligt somnade jag. Klockan var inte ens 20.00 slagen, men slagen hjälte, det var jag minsann!
Vaknade för en kvart sen. Så nu är det bara ge sig an sömnen igen.
taco-koma!
Jaja, det har varit en mysig dag. Emil har klängt på anna och jollrat och skrikit. Som bebis har man inte mycket mer än så att tillföra tyvärr men det är fruktansvärt roligt för oss närbesläktade att avnjuta lyckoskriken.
Kvällen kommer innehåll detta ungefär:
titta på världens undergång i nersläckt rum för att inte se magvalken
försöka sova
misslyckas
titta på nån bra film, tex Donnie Darko.
somna och drömma om mig som tjock.
ilskna drömmen och träningsmotivationen
Vakna just upp ur min morgonkoma som infaller efter att Windy har åkt till jobbet.
Drömde denna natt att Robin parkerade våran gamla gröna 240 bakom en stor lastbil på maxi så vi inte hittade den igen. Fulla som svin hoppade vi på en specialbuss som luktade curry och skulle ta oss till sjögestad.
I helvete heller, sa vi och hoppade av. Sen gick vi hem till Annas första lägenhet. Där väntade hunden Charlie, tillsammans med Lina, Lukas och Storm. Bra natt. Bäst var att jag slog till en kille i Maxi-kön med en glasspinne. i was so angry.
Hur som helst. Nu ä det motivationssamlande som gäller. Tydligen ska jag springa löpbandet. It's so boring. Men i helgen fyller ju Britta nummer 2 år och då måste kroppen vara urladdad från fett så ja kan häva en pava vin. Tack.
stormmyset och förvirringen
Annars har dagen mestadels bestått av diverse lyft av lite grejer från farmors gamla lägenhet och sådär.
Pappa bjöd på McDonald's efteråt som tack. Där hade dom börjat med galen service. Tex blev han serverad en gratis kopp kaffe, och när vi skulle gå kom kaffemannen fram och ställde undan vår bricka. Trodde kanske att pappa var kungen. Dom är ju rätt lika. Eller?
så här går det tydligen när man försöker kolla in min blogg från jobbet
Fick denna i ett bifogat mail av en vän. Gillar anledningen till varför han inte kan spana in min blogg under arbetstid.
mkt på en gång, robin, lost, tjockisbritta, filmlögnerna ocg morsans fanatism över väderomslag.
Fettobritta drog över Sverige också. Jag är inte ens sugen på godis, sa jag och hävde i mig nån ny pollysmak. Det är inte ens gott, fortsatte jag samtidigt som en intensiv doft av choklad sipprade ut ur min mun. Alltså, jag sväller, sa jag sen och mölade lite till. Good point.
Vi tittade på Sherlock Holmes också. Egentligen har jag lovat att se den med Windy. Likaså den dära 2010. Såg den också med Robin. När dessa filmer skall beskådas i stormlyan ska jag därför ge prov på mina fantastiska skådespelarinsatser och låtsas som att det är såå spännande och "vad kommer hända sen tror du?" citatet kan komma att spridas från mina läppar.
Det är 50 cm snö på framsidan förresten. Morsan gick ut och mätte med tumstock. Hon är galen min mami. Älskar när hon blir besatt av grejer. Framför allt när det handlar om väder, såsom extrema temperaturer, skyfall, stormar, regnbågar osv.
LOST!
pigg som en lärka, nu ska det simmas
Nu ska jag och papi till simhallen för att simma några längder. Ska bli spännande att se vilket sim-skick jag är i, och likaså papi.
Igår tappade jag halva min stortå-nagel förresten. Skitäckligt. Men nu har jag inte nageltrång längre iallafall. Tjoho!
mysdagen med syster Anna.
Drog vidare till syster Anna. Började med att vi gick ut på en lättare promenix i snön. Anna högg tag i snöskyffeln för att få ut vagnen.
Efter den galna snöskottningen for vi iallafall iväg. Bra tempo, bra snack, bra inhandling av mat osv. På väg tillbaka till Palm/bergvall-hemmet trampar jag på en isfläck och faller i backen!
Reagerade knappt först, ögonen följde Anna med panikartade pupiller och sen hördes ett kort ihhh-skrik innan jag slutligen drutta i som en säl. Landar återigen fjällrävenryggan och håller upp tempo-kassen i luften. Slagen hjälte.
slappo emil!
tisdagen och jag är uppe "tidigt"
Idag står detta på schemat:
- Arbetsförmedlingen för att söka jobb som jag inte ska ta
- Anna och Emil skall besökas och fnittras ikapp med, ska bli spännande att se om Emils hår är tillbaka än
- Simhallen eftersom jag inte befinner mig i Tranås denna vecka så måste fettet brännas på en annan plats.
men först! Följa papi till tandläkaren. He's so scared.
världens bästa citat ur världens bästa film
Nobody worries about kids listening to thousands, literally thousands of songs about heartbreak, rejection, pain, misery and loss. Did I listen to pop music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to pop music?
John Cusack - High Fidelity / Nick Hornby - High Fidelity
när facebook tog över vårat liv
Sidan i sig måste haft sin topperiod under denna tid, 2002-2006. Över 50 000 ensamna tonåringar skrev ut jaktmeddelanden som "nån mer som är ensam?" i ett desperat försök att finna likasinnade. Emailaddresser byttes frenetiskt.
Och så självklart, en dag kunde man läsa om någon stackars trettonåring som blivit våldtagen av "en man hon mötte på lunarstorm". Plötsligt blev hela communityn ett hot. Föräldrar uppmanades sitta bredvid sina tonåringar för att se vad som egentligen försegick. Ansvaret lades på deras tunga oförstående axlar.
Det fanns två grupper av människor på Lunarstorm. Det var tjejerna som poserade i svarta stringtrosor/ killarna som erbjöd en "het upplevelse" i webkamera, och det var tjejer och killar som bara var där för att få vänner. Jag tilhörde den sistnämna gruppen, och visst var det många människor som jag höll kontakt med i flera år efteråt.
Samtidigt kunde man fortsätta läsa i tidningen om hur föräldrarna skulle lära sig hur sina tonåringar fungerade. Det var information om vad en sådan här community egentligen gick ut på, vad som försegick, procenttal på åldersgrupper, antal unga oerfarna flickor som blev utnyttjade, varningar för webkamera-kontakt, varningar för att dela med sig av information om sig själv. Lunarstorm gick från att vara världens bästa ungdoms-community till att bli föräldrarnas sträva regelbok. Plötsligt var allting inte kravlöst längre.
Och sen kom facebook.
Vuxenvärlden som växt upp tillsammans under helt andra omständigheter än vi fick äntligen chansen att njuta av enkelheten i att skaffa kontakter. Som ett virus spred sig facebookhysterin över det svenska medelmåttiga hemmet. Framförallt ensamstående mammor kändes dominerande där dom dag ut och dag in gjorde tester för att se "hur stor är chansen att du får ligga i helgen?" och "hur sexgalen är du?" Sen kunde man helt enkelt publicera detta på sin sida. Hade man tur var det nån kille man träffat ute helgen innan (och som man självklart blev vän med direkt på facebook efter detta) som tryckte "gilla" under testresultatet DU ÄR SEXGALEN och då ansågs man plöstligt intressant.
Dessa människor som 3 år tidigare sagt åt oss, lämna inte ut någonting, anspela inte på sex! skaffar en facebook och gör precis samma sak fast i en sådan utsträckning att det blir skrämmande.
Med facebook blev det för första gången globalt att hålla kontakten. Åt helvete med brev och telefonsamtal, nu kunde man ju läsa vad ens gamla kusin gjort hela dagen genom att besöka hans profilsida. "borstar tänderna", "äter frukost", "läser en dålig bok i brist på annat", "korkar upp inför kvällen".
Det naturliga och genuina intresset för medmänniskan försvann och ersattes av en besatthet av att veta. Man forskar inte längre, man söker inte efter en persons intressen för att se om man "turligt nog" kan träffas på samma konsert eller fik. För helt plötsligt vet man redan allt. Resten är inte spännande.
Människan har blivit förvånadsvärt orädd om sin egen integritet. Inte nog med allt detta sexrelaterade och tester som visar på vilken personlighet man egentligen har, eller vilken kändis man är (hoppas det är persbrandt för han är ju en så bra förälder), inte nog med detta, man kan också "puffa" på folk. Som om det skulle vara nåt helt naturligt att peta på människor man inte pratat med på länge när man möts på staden, så finns denna möjlighet nu via internet. Jakten på uppmärksamhet.
Nu har det startats en grupp som heter "ja jag vet, jag såg det på facebook". Gruppen har nästan 30 000 medlemmar. Och verkligheten är faktiskt så. Jag kan prata med min syster om en person och omedvetet svara "ja jag vet, jag såg det på facebook". Ingenting är heligt längre, ingenting är hemligt. Allt är offentligt.
En annan uppseendeväckande sak med facebook är alla dessa protestgrupper. Nu tex har det startats en grupp vid namn "vi som inte vill betala Östgötatrafikens förra VD's ledighet". Den handlar alltså om Leif Johansson som avgått och nu ska få runt 3 miljoner sammanlagt i lön. Trots att han inte jobbar. I tidningen ses detta som en protest. Jag har läst det både i Corren och Extra Östergötland. Över 1000 medlemmar och de ökar hela tiden.
Men det är väl ingen protest? Folk går med i en grupp, men går de vidare med det? Nej, för det är från facebook och på facebook kan man göra vad man vill. Han kommer få sin lön ändå kära facebookare. Vill ni protestera så gör det på riktigt.
Jag skäms över hur stor del facebook har över mitt liv. Jag skäms över mitt intresse för vad andra människor gör. Jag skäms över folk som inte värnar om sin integritet. Jag skäms över att jag skrattar åt människor man knappt känner bara för de uppdaterar en rolig status. Jag skäms över att det finns nästan 1000 bilder på mig som folk kan beskåda. Jag skäms för att jag sålt själen till detta fenomen.
Gratulerar folk, vi är facebookgenerationen.