britta storm

hm, är det konstigt att man blir deprimerad när man känner sig som ett jävla spöke ? tillåme vår 30 minuters långa föreläsning kände jag mig ensam. hatar det där, jag kommer inte alls kunna fixa det. hatar när folk säger att jag måste anstränga mig. hur jävla lätt är det då? man blir ju fan deprimerad från stunden man kliver in på den där jävla skolan. helvetes. hur jävla svårt ska det va ?
jag vet inte hur man pratar med folk längre, och när jag väl säger nåt blir det helt jävla fel.
ska jag alltid vara såhär ?

jag åkte till min räka efter skolan, å jag kände mig så förbannat tråkig!!
jag vet ju inte hur man pratar längre, och jag gör inget annat än sitter helt jävla tyst å är så förbannat grå och tråkig. iofs får du mig alltid gladare! det är en av alla saker du gör som gör att jag tycker om dig ännu mer. du är så himla perfekt... jag vill vara som du ju.. jag gör inte folk glada längre.

lördagen var ännu bättre. eller sämre först för jag är så himla grå.
tipspromenaden var trevlig. men så fort du får tårkigt känns det som mitt fel, och jag vill inte att det ska va mitt fel, för jag vill vara likadan som jag har varit förut. förstår inte varför jag inte är det längre.
sen var du den bästa pojkvännen på hela jorden, när vi mysåkte extra vändan i bilen å sen köpte massa snacks å romantiskt rött godis (haha) å hyrde massa love-movies. du är så himla fin!! då blev jag så himla glad, och allting var så perfekt och mysigt. ahh du är så himla underbar!!!
sen när vi skulle sova så gjorde jag ju bort mig totalt.
fattar inte varför jag sa så när jag visste att det inte var ömsesidigt.
jag bara skämmer ut mig hela tiden.

idag har vart ett helvete för jag vet inte hur man tröstar längre.
jag behöver ju nån själv, klarara inte av andra.
jag vill bara tycka synd om mig själv å sköta om mig.
tycka synd om mig själv gör jag iofs så det räcker och blir över.
men man sköter fan inte om sig när man äter som ett jävla djur.

och nu har jag inte längre nån henke brevid mig, för nu är helgen slut. :(
och nu tar det ytterligare tusen år tills vi ses.
du anar inte hur mkt jag längtar till slutet av september.
du är det bästa som jag vet.

hejdå.