britta funderar 3
jag tror att jag är för rädd för att släppa in människor jag inte känner. jag umgås bara med mina syskon, eller robin som jag lekt med som liten. jag har aldrig skaffat en egen kompis som blivit en livskamrat. liksom, syskonen, räkan genom emma, robin genom sigge, sigge genom mammi osv osv. frågan är om jag är rädd för att folk inte ska tycka om den jag är, och därför aldrig tar chansen?
egentligen är jag inte blyg, men jag är nog bara väldigt osäker när jag är ensam. i robins sällskap tar jag mer plats än honom. även om det är hans kompisar. så antagligen är jag bara feg.
fast sen har vi ett skede till. nämligen om jag träffar någon av en slump och börjar konversera. då fungerar det hur lätt som helst. men om det är planerat som nu på praktiken, eller ska vi ses nån dag osv, så blir jag stel för jag tänker "vad skulle vi prata om?".
sen har vi ju också skedet att ha pratat innan. msn sms. skitlöjligt, men då går dte hur lätt som helst.
egentligen har jag altså bara mig själv att skylla när jag är ensam. och trots det vill jag nog egentligen inte göra nånting åt det. jag vill inte ha massor kompisar. jag vill bara ha någon att åka till när jag vill.
skriven
Så jävla undrebar blogg!!