livrädd med stil
idag har det känts som att dagen bara gått långsammare för att jag är så fullkomligt medveten om att det är två veckor kvar. två jävla veckor till solskens-leende och dålig matlagning. sunkigt tv tittande och kramar i hallen. två långa veckor. två långa helger utan dig och idag känns allting piss.
jag kan knappt njuta av vädret ens, och praktiken känns inte ens nödvändig sista veckan efetrsom jag och min handledare inte har nånting på hela jorden att säga till varandra. hur båda två än försöker så får vi inte fram nån konversation. vi har inte haft en enda på två veckor! det är helt sjukt!
hade hoppats att emskis ville komma och leka med mig ikväll, men det ville hon inte. jag lägger mig väl och sover vid 9 då, så blir det morgon snabbare.
snacka om tristess och långa dagar.
jag är alldeles för paranoid också. analyserar allt jag ser och läser och hör och får allting att verka som det värsta.
suck. jag längtar tills du ringer ikväll. vi har inte pratat sen tisdags. i löv you. kommer du ihåg?
jag är livrädd. så rädd att du ska glömma oss. men kommer du ihåg våra nätter och våra filmkvällar i frinnaryd, och kommer du ihåg hur vi legat och lyssnat på musik och pratat i din säng? kommer du ihåg våra värdelösa shoppingrundor på ica där det alltid resulterar i mat för 1:- och godis för 100:- ? jag vill tillbaka dit och bara va. men jag ska inte ge upp. lina kommer ju nästa helg också. och robin ska ha avskedskalas.
veckorna är värst.