det är höst och det isar i hela kroppen. jag hatar hösten med dessa löv som faller och det är som att jag faller i takt med dem. jag glömmer aldrig hur du varnade mig för hösten, och nu är den här. jag saknar våran höst förra året hur vi gick igenom den tillsammans ändå till vintern. nu ligger mitt hjärta nere bland löven och jag vill plocka upp det igen. alla sekunder minuter timmar och dagar med dig är som en oändlighet. det ska aldrig ta slut. men visst tar det slut, och idag är jag ensam igen. ensam bland löven som faller och ensam bland alla människor. jag försvinner in i mängden, om ens det. känner mig osynlig och kanske är det för jag vill vara osynlig. gör mig synlig igen. gör mig i färg. när vi ses plockas mitt hjärta upp ur löven och till din hand.
skriven
Fint du skriver. Jag hatar också hösten.