jag hatar min jävla magkänsla. den äter mig inifrån om och om igen. frösvinner den aldrig? jag är helt slut. somnade skitsent igår och vaknade astidigt idag. fortfarande samma känsla. would you let me in, let me deeper now? är det inte dags? för visst har jag väntat hjärtat. men du har en gräns sen tar talförmågan slut. och jag vaknar med ångest och somnar med ångest. som jag hejat, stöttat, offrat mig, älskat, anpassat mig och sett efter dig. jag vill ju bara prata. ta dig lite tid hjärtat. för du är mitt härta. ♥ försvinn inte när vi är så himla nära.
skriven
Du hatar din magkänsla??