Inlägg nr två i mina hektiska dagar handlar om en dramatisk hemfärd från Emma. Anna och jag sitter på tåget, drar ner rutorna för det är så jävla varmt osv. Plötsligt blir det helt jävla svart utanför, regn sköljer över oss från det öppna fönstret, blixtrar lyser upp den kolsvarta himlen och jag och Anna får världens ångest. Sitter livrädda hela vägen hem, jag vågar inte gå av pga all jävla ångest, så åker vidare till Annas place och sover där. Åska? Sa Jimmy. Här har det inte åskat. Och i linköping fanns inget regn på marken, knappt några mörka moln och ingenting som tydde på åska. Paniken släppte och Annibanani och jag kunde lugnt sova ut!