thåström!
Därefter gled han in, den gamle fingerstadiga Thåström. Han leverade bra som vanligt, gjorde en utsökt verision av "jag är en idiot", en fantastisk "släpp aldrig in dom" som gav mig gåshud ända in i venerna samt en delikat "kort biografi med litet testamente". Andra guldgruvor som Keops Pyramid och den stora Främling Överallt gjorde kvällen till det magiska jag upplevde. Allt var bra, men detta är mina korn.
I vanlig ordning svajade han omkring, som om han letade orosmoln, över scenen, dirigerade, smällde i en triangel, viftade oroligt med fingrarna, böjde armbågen och släppte in oss, trots att han precis sjöng motsatsen. Jag älskar det här.
Men kvällens stora frågetecken? Bruno K Öijer hälsade på med lite poesi, sveriges idag levande största geni som Thåström själv presenterade honom. Bruno ställer sig och skriker TERROR alldeles för utraget, snarare som TEEEEERROOOOOORR och publiken visste varken ut eller in. När man inte tror det kan bli mer pinsamt och felplacerat än såhär diktar denna underbara Bruno upp poesi som "du är livmodern sm tar mina spermier till slaaaaaaaaaakt". Sen kunde jag inte lyssna mer.
Tummen ner för bruno och tummen upp för Thåström.