när facebook tog över vårat liv
Sidan i sig måste haft sin topperiod under denna tid, 2002-2006. Över 50 000 ensamna tonåringar skrev ut jaktmeddelanden som "nån mer som är ensam?" i ett desperat försök att finna likasinnade. Emailaddresser byttes frenetiskt.
Och så självklart, en dag kunde man läsa om någon stackars trettonåring som blivit våldtagen av "en man hon mötte på lunarstorm". Plötsligt blev hela communityn ett hot. Föräldrar uppmanades sitta bredvid sina tonåringar för att se vad som egentligen försegick. Ansvaret lades på deras tunga oförstående axlar.
Det fanns två grupper av människor på Lunarstorm. Det var tjejerna som poserade i svarta stringtrosor/ killarna som erbjöd en "het upplevelse" i webkamera, och det var tjejer och killar som bara var där för att få vänner. Jag tilhörde den sistnämna gruppen, och visst var det många människor som jag höll kontakt med i flera år efteråt.
Samtidigt kunde man fortsätta läsa i tidningen om hur föräldrarna skulle lära sig hur sina tonåringar fungerade. Det var information om vad en sådan här community egentligen gick ut på, vad som försegick, procenttal på åldersgrupper, antal unga oerfarna flickor som blev utnyttjade, varningar för webkamera-kontakt, varningar för att dela med sig av information om sig själv. Lunarstorm gick från att vara världens bästa ungdoms-community till att bli föräldrarnas sträva regelbok. Plötsligt var allting inte kravlöst längre.
Och sen kom facebook.
Vuxenvärlden som växt upp tillsammans under helt andra omständigheter än vi fick äntligen chansen att njuta av enkelheten i att skaffa kontakter. Som ett virus spred sig facebookhysterin över det svenska medelmåttiga hemmet. Framförallt ensamstående mammor kändes dominerande där dom dag ut och dag in gjorde tester för att se "hur stor är chansen att du får ligga i helgen?" och "hur sexgalen är du?" Sen kunde man helt enkelt publicera detta på sin sida. Hade man tur var det nån kille man träffat ute helgen innan (och som man självklart blev vän med direkt på facebook efter detta) som tryckte "gilla" under testresultatet DU ÄR SEXGALEN och då ansågs man plöstligt intressant.
Dessa människor som 3 år tidigare sagt åt oss, lämna inte ut någonting, anspela inte på sex! skaffar en facebook och gör precis samma sak fast i en sådan utsträckning att det blir skrämmande.
Med facebook blev det för första gången globalt att hålla kontakten. Åt helvete med brev och telefonsamtal, nu kunde man ju läsa vad ens gamla kusin gjort hela dagen genom att besöka hans profilsida. "borstar tänderna", "äter frukost", "läser en dålig bok i brist på annat", "korkar upp inför kvällen".
Det naturliga och genuina intresset för medmänniskan försvann och ersattes av en besatthet av att veta. Man forskar inte längre, man söker inte efter en persons intressen för att se om man "turligt nog" kan träffas på samma konsert eller fik. För helt plötsligt vet man redan allt. Resten är inte spännande.
Människan har blivit förvånadsvärt orädd om sin egen integritet. Inte nog med allt detta sexrelaterade och tester som visar på vilken personlighet man egentligen har, eller vilken kändis man är (hoppas det är persbrandt för han är ju en så bra förälder), inte nog med detta, man kan också "puffa" på folk. Som om det skulle vara nåt helt naturligt att peta på människor man inte pratat med på länge när man möts på staden, så finns denna möjlighet nu via internet. Jakten på uppmärksamhet.
Nu har det startats en grupp som heter "ja jag vet, jag såg det på facebook". Gruppen har nästan 30 000 medlemmar. Och verkligheten är faktiskt så. Jag kan prata med min syster om en person och omedvetet svara "ja jag vet, jag såg det på facebook". Ingenting är heligt längre, ingenting är hemligt. Allt är offentligt.
En annan uppseendeväckande sak med facebook är alla dessa protestgrupper. Nu tex har det startats en grupp vid namn "vi som inte vill betala Östgötatrafikens förra VD's ledighet". Den handlar alltså om Leif Johansson som avgått och nu ska få runt 3 miljoner sammanlagt i lön. Trots att han inte jobbar. I tidningen ses detta som en protest. Jag har läst det både i Corren och Extra Östergötland. Över 1000 medlemmar och de ökar hela tiden.
Men det är väl ingen protest? Folk går med i en grupp, men går de vidare med det? Nej, för det är från facebook och på facebook kan man göra vad man vill. Han kommer få sin lön ändå kära facebookare. Vill ni protestera så gör det på riktigt.
Jag skäms över hur stor del facebook har över mitt liv. Jag skäms över mitt intresse för vad andra människor gör. Jag skäms över folk som inte värnar om sin integritet. Jag skäms över att jag skrattar åt människor man knappt känner bara för de uppdaterar en rolig status. Jag skäms över att det finns nästan 1000 bilder på mig som folk kan beskåda. Jag skäms för att jag sålt själen till detta fenomen.
Gratulerar folk, vi är facebookgenerationen.
skriven
Britta
Hmm..ja..Facebook..Har hört talas om..
En gammal farbror som jag ser det kanske på ett annat sätt..
Din generation..och i många avseenden även min...Har möjlighet att välja..att avstå.
Idag har jag skottat snö hela jävla dagen. Jag tror det hade varit mycket roligare om du hade varit med.
Allt Gott! Anders Plåtare