tio år är en jävligt lång tid
3 - 2- 1..gott nytt år. Sen var vi där. Det skulle bli tidernas bästa sekel. Pappa pussade mamma. Vi gick upp för att spela tvspel igen. Jag var ju bara nio år. Nyårsafton passerade som alla andra år. Det var svinkallt ute.
Det tog ett och ett halvt år in på det nya seklet innan det ballade ur. Nån bombade ner tornen. Jag gick i femte klass och Adam förklarade för oss hur storslaget det var. Jag fattade egentligen ingenting fören vi fick se klippen i matsalen och ha en tyst minut. Då hade det gått nästan ett dygn.
Efter gymnastiken den dagen tog Victoria på sig mascara. Alla tittade på henne och häpnade. Hon hade på sig lila ormskinsbyxor och hade fått tuttar. Sen ville alla dansa med henne på fredagsdiscot. Det var så oskyldigt och fint. Killarna tog oss på rumpan i tryckardansen men jag blev aldrig uppbjuden. Så jag dansade med Robin varje fredag. Han var kort och tjock och jag hade bredaxlade linnen och inget smink.
I sexan blev jag för första gången kär. Varje morgon skickade han ett sms med texten "godmorgon britta hopas jag väkte dej" och jag trodde det var kärlek. Han tyckte jag var en tönt. Jag hade en blå skärmmössa med öronlappar på vintern. Han drog ner mina byxor på skolgården så jag började gråta.
Jag trodde det var kärlek då. Hur skulle jag kunna veta annat? Det var kravlöst och en handling som inte gick att hejda. Som ett rusande tåg som slänger ändlösa mängder av en snögardin i ansiktet. Man låter flingorna piskas mot huden av det ilande tempot och man står kvar på perrongen och tänker att; ja det är väl sånt som händer.
Nu är jag nitton år. Jag firade nyårsafton i Venedig och var knappt full alls. Jag åt musslor och bläckfisk med pasta och drack husets vin på en resturang. Klockan tolv tog mannen jag älskar mig i handen och sa, det här ska bli vårat bästa år nånsin.
För mig kommer det här med nytt år alltid vara ångestgivande. Man säger sig att NU ska saker och ting ske. Året rusar förbi och sen står man där igen med känslan av att ha blivit överkörd av tåget. Jag har inte gjort ett skit och nu har jag ett år mindre att göra nåt åt det här.
Man kommer på sig själv med att ha gjort så jävla många dumma saker och vill bara rannsaka sig själv. Slita ur allt förflutet och börja om. Det är ju nytt år. Och sen kraftlösheten. Ska man lova sig saker det här året också och inse att man kanske ställt för höga krav på sig själv om ett år igen?
Å andra sidan kan man tänka i sekel istället. Jag var 9 år när vi bytte sekel. Jag var 10 när popmusiken fyllde mig för första gången. "jag ramlar dåliga gatan fram" sjöng han, min dåvarande husgud, och sen var det bara så.
Men jag visste äntligen vem jag är.
Tio år är en jävligt lång tid. Kanske vågar man lova nåt det här året iallafall?
skriven
det blev underbar :D