Åh det är så jobbigt att motivera sig. Till träning och äta rätt och allt sånt där som visst hör till den vanliga människan nu för tiden. Jag tycker det är SÅ tråkigt att gå till ett gym utan någon som helst luftkonditionering och med ett gym som jag faktiskt inte ens vet hur man använder. Jag har inte tränat ordentligt på flera månader och jag märker verkligen på alla sätt hur negativt det är. Det är skuld, ångest, trötthet, huvudvärk och dåligt humör. Som en bonus får jag dessutom en kropp som snart har en storlek av halva afrika. ÄNDÅ motiveras jag inte. Bara jag tänker på att träna får jag lilla lipet i halsen och sen bangar jag ur. Det är en kamp med psyket konstant medan jag är där. Hela kroppen skriker NEJ och hela jag skriker men JO. Jag skyller på operationen. Jag skyller allt på den. Hela mitt muskelverk jag hade, hela min kondition, hela mitt psyke. Det går fan inte längre. Jag vet inte hur jag ska börja.
Jag behöver en gymkompis. tills dess så kollar jag på eternal sunshine of the spotless mind och äter sura s-märken.
häng med mig på olika pass så kanske det kan motivera lite grann och kännas lite lättare?!
jag tycker iallafall att det är lite lättare om man har en träningskompis ;)
Hörde på radion idag att det tar tre veckor att lära sin kropp att tycka det är kul och skönt att träna så det är bara att hålla ut efter en månad kommer det kännas mycket lättare och roligare ;)
Kom igen Britta, you can do it! Har läst din blogg länge, och sett att du har jävlaranammat. Du behöver bara motivationen. Gör som kommentarerna ovan, testa allt! Du kommer hitta något! Fortsätt kämpa!
skriven
Men träna hemma då? Köra enkla pass?