britta storm

Kära dagbok. Igår när jag vaknade var en helt vanlig morgon. Klockan var knappt åtta slagen, och solen började strömma in över våran säng i det provisoriska sovrummet. Himlen var klarblå. Jag vände mig och och bredvid mig låg han med stort H i vanlig ordning, nyvaken och med grumliga ögon. Jag pussade honom på pannan och han la sig på min arm. En helt vanlig morgonrutin. Sen kliade jag honom på ryggen tills jag ljög och sa att jag fick ont i axeln. Vi gick ner och tog en liten frukost. Stormen en macka i språnget, och jag ett stort glas mjölk och penicillin. Vi tog på oss promenadkläder och gick ut i det härliga höstvädret. Vi tog bilen till en plats där jag inte varit på många år, och plötsligt mindes jag.

- Här var vi ju när vi precis träffats!

- Här såg vi en älg!

- Här parkerade vi bilen förra gången också!

- Stormen, this is where we first met!

 

Vi hade gått en bit in i skogen. Till vänster om oss glittrade sjön sommen i silver och blått. Ovanför hade träden hunnit bli röda. Det var inte alls where we first met, men de säger så i Titanic. Jag hade just sagt att det var så mysigt här sist, för det kändes så äkta mellan oss när vi gick här tillsammans allra första gången.
Jag vände mig om och fick solen i nacken. Framför mig går Stormen ned på knä i träningsbyxor och nikeskor.

- Britta, vill du gifta dig med mig?

- HÄNDER DET NU!? vrölade jag, och sen sa jag JA JA JA !

Och jag tog på mig den provisoriska demoringen på mitt finger och den var lite stor men det kändes bra att ha den där. Och Stormen förklarade snällt att det där var nog tänkt som hans ring. Här är din, sa han och tog fram en liiiten liten ring. Den gick ner för halva fingret. Så vi la tillbaka ringarna och lät de mogna lite.

När vi gått en bit tog vi på oss dom igen. Sen la vi dom i asken. Sådär höll vi på.

 

Kära dagbok. När jag vaknade imorse var det inte en helt vanlig morgon. Imorse var min allra första morgon som fästmö till världens finaste Robin.