Höst igen
Hur kan tiden bara gå, jag fattar inte. Ogreppbart att vi inte pratat med varandra på över två år. Två år! Jag saknar pappa så mycket, jag saknar hans konstiga anekdoter, hans klokhet, hans skratt, hans värme och omtanke, hans frågor, hans nyfikenhet, hans kvällsmat, hans ljud, hans lukt, hans närvaro. Jag har så mkt saker jag vill bolla med honom men det går inte och då fastnar allting inuti mig istället.